Strömsholmen - en anfrätt diamant
Foto: Stig Sundström
Värdet för etablissemanget på Strömsholmen förstärktes av att holmen omgavs av inre hamnens dagliga verksamhet. Utflyktsbåtarna Östern och Barbro åkte förbi från kajen vid Göta hotel, sedan Grand, vid färder ut i Bråviken. Skutor lossade ved vid Kalvhagen och skepp gick ibland upp mot Oscar Fredriks bro.Småbåtar gick till och från bryggorna. Liebenfelds välkända restauration på Standard Hotel stod för restaurangverksamheten. Musik och scenuppträdanden hörde till och här upptäckte källarmästare Liebenfeld den senare mycket berömde artisten Ernst Rolf.Strömsholmens förnämliga etablissemang och sommarens café- och restaurangnöjen fick ett abrupt slut 1939. Ett åskväder antände byggnaden och allt totalförstördes. Andra världskriget hindrade snabb nystart. Den här epoken var dock inte Strömsholmens första och enda nöjesperiod. Den hade föregångare, men innan de beskrivs något om den tid då Strömsholmen inte alls fanns till.Nöjeslivet kom in 1870
Kartor från mitten av 1600-talet visar endast en serie små holmar, fyra-fem stycken. Efter cirka hundra år togs fram nya kartor som visade att holmarna bundits samman. Den samlade holmen kallades Skeppsholmen. Måhända hade holmen bildats genom uppfyllning från rensning och muddring av Strömmen som behövt fördjupas några fot för skepp upp mot Oscar Fredriks bro. Det dröjde sedan drygt hundra år, till omkring 1870 innan den tidens nöjesarrangörer tog steget ut till holmen. Den var tillräckligt stabiliserad för att bygga på. I olika skrifter skildras ett härligt nöjesliv kring caféet med spritutskänkning, uteservering, paviljong och musikestrad. Varietésällskap uppträdde. Valborg- och midsommarfirande och marknader förekom också.Under de två senaste decennierna av 1800-talet gick det linjetrafik med ångbåtar till Stockholm och Visby samt utrikes hamnar kring Östersjön.Nöjet på Strömsholmen hade också som följd mer folkvimmel på gatorna kring Strömmen. Saltängsgatan blev fina gatan där hästägande familjer visade upp sig i trillor och kalescher genom att åka vändor mellan Saltängsbron och Kanontorget och hälsa på fränder.På kajplanet flanerade folk och hörde musiken från Strömsholmen. Det var både förnämt och folkligt på en gång. Sådant här följde med långt in på 1900-talet.Öppningsbar bro
Åren 1913-1915 byggdes Hamnbron. Den byggdes öppningsbar så att ångbåtar fortsatt kunde gå in förbi Strömsholmen, men trafiken fick mindre omfattning.Ett drygt halvsekel senare byggdes ny hamnbron som utestängde den gamla trafiken vid Strömsholmen. Inte större farkoster än rundtursbåten Vimmankunde gå under bron, om inte vattenståndet var för högt.Strömsholmen var absoluta sommartoppen i Norrköping under drygt 60 år. Efter branden uppfördes småningom
en enklare byggnad där fester kunde hållas, men det är nu också länge sedan. Inget och ingen förmådde sätta sprutt på holmen igen. Någon ny varaktig café-tradition blev det inte. Men en kort period skedde underhållning från en liten estrad på holmens västra del. Och där sjöng t ex Harry Brandelius om "Gamla Nordsjön" till dragspelsackompanjemang av Inga-Lill Roswald. Sedan några år finns det ju planer och önskemål men i dag ligger Strömsholmen där, efter 70 år, som en anfrätt diamant utan att slipas och ge glans åt Norrköping och dess sommarfolk.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!