Stressdiagnosen var en hjärntumör

Föräldrarna har inte velat eller orkat göra någon anmälan mot landstinget.

- Det hjälper inte. Vår dotter blir inte bra av det, säger de.

Men när de häromdagen läste Folkbladet, att landstinget anmält fallet till Socialstyrelsen, enligt Lex Maria, blev de arga. Enligt anmälan hade de vänt sig till sin vårdcentral en månad innan de fick cancerbeskedet.

- Men det stämmer inte. Vi har kämpat för att få vård sedan i januari, både genom att ringa till Sjukvårdsupplysningen och till vårdcentralen, berättar mamman.

Sexåringen började kräkas på julafton förra året.

- Därefter har hon kräkts flera gånger på morgnarna varje vecka.

I januari ringde föräldrarna ett flertal gånger till Sjukvårdsupplysningen och till vårdcentralen eftersom flickan gått ner i vikt, hade ont i huvudet och var mörk under ögonen.

- Men de sa att vi skulle avvakta, att det troligtvis bara var något tillfälligt.

I början av februari ringde de för att få en tid på vårdcentralen. Då hade dottern blivit ännu tröttare, var orkeslös och klagade på yrsel.

En månad senare, den förste mars, fick de äntligen en läkartid på vårdcentralen Cityhälsan söder. Båda föräldrarna var med vid besöket eftersom de var så oroliga för dottern.

- Vi fick höra att hon mådde dåligt på grund av att vi var stressade. Så vi fick rådet att inte vara så oroliga och att inte göra en så stor grej av det hela. Läkaren nämnde även att det kunde bero på sexårskris, berättar mamman.

Den 31 mars åkte de in akut med dottern, som då kräktes hela tiden, tappade balansen och gallskrek på grund av smärta i huvudet. Hon blev inlagd på sjukhuset. Två dagar senare gjordes en magnetröntgen som visade att hon hade en elakartad hjärntumör samt vattenskalle, som en följd av tumören.

Varför det tog två dagar innan röntgen förstår inte föräldrarna eftersom alla symtom tydde på en hjärntumör.

- När vi fick cancerbeskedet fick vi åka akut till US i Linköping, berättar mamman.

Operationen har medfört flera allvarliga komplikationer.

- Under operationen fick hon en blödning på grund av att trycket i huvudet var så högt.

Det här ledde till att flickan drabbades av ett mycket ovanligt syndrom.

- När hon vaknade upp var hon blind, stum och förlamad, berättar mamman.

Idag, sex månader efter operationen, går flickan på cellgiftsbehandling. Hon kan fortfarande inte gå, har besvär med motoriken och pratar väldigt långsamt och är förlamad i ansiktet.

- Det här har varit en fruktansvärd kamp, dels har vi cancer, dels det här syndromet. Och det hade kanske kunnat undvikas om man upptäckt tumören tidigare, säger mamman.

Men föräldrarna är glada att hon överhuvudtaget lever. Tumören växte mycket snabbt och dottern var bara en hårsmån från döden.

- Utan vår familj och vänner hade vi inte klarat det här, säger pappan.

Att föräldrarna berättar det här för Folkbladet beror på att de inte vill att det här ska hända igen.

- Det här är det värsta man kan råka ut för. Det får inte hända något annat barn, säger föräldrarna.