"Storstadskänsla"

Vår nye stadsarkitekt är 49 år, med arkitektexamen från Chalmers. Har sedan dess jobbat mest i Karlstad, med både husritning och stadsplanering. Kom till Östergötland för ett par år sedan, närmast på grund av att sambon jobbar i Linköping. Han har haft kortare sejourer inom stadsplaneringen i både Norrköping och Linköping, varefter han nu - efter att ha fått direkt förfrågan - tagit vid som stadsarkitekt i Norrköping. Och här står han då, högst uppe på taket till Lundbergs huvudkontorsbyggnad mitt i stan, och med hela Norrköping för sina fötter. - Här måste man visa stor ödmjukhet, säger han, medan han blickar ut över stadslandskapets tak, tinnar och torn. Inte göra om
Så är han heller inte kommen för att utifrån egna visioner vända upp och ner på staden. Utan här handlar det om ett stort antal pågående processer, som han nu hamnar mitt uppe i. Helt annorlunda var det då på föregångarnas tid, där märkesgestalter som Carl Theodor Malm och Kurt von Schmalensee satte sin egen personliga prägel på staden, bland annat genom att egenhändigt rita olika iögonenfallande byggnader. Men så fungerar nu inte en stadsarkitekt i våra dagar. Däremot ska denne som ansvarig för nya detaljplaner se till helheten i stadsbilden, och hur nya byggnader bäst fogas in där. Dag Johansson pekar bland annat på den storstadsmässiga prägel, som bebyggelsen från det förra sekelskiftet (såsom vid Tyska Torget, längs Södra Promenaden) satt på Norrköping. Här finns ett arv att förhålla sig till. Även kontraster
Men då inte bara så, att det nya ska direkt sammansmälta med det gamla. - Man måste ställa sig frågan: Vad är Norrköping som stad, arkitektoniskt sett? Det är svårt att svara generellt, men till det utmärkande hör ju den där storstadskänslan. En sådan stad måste också ha byggnader som kontrasterar. Som sticker ut, samtidigt som de håller sig till den givna skalan. - Det måste också framgå, att det är 2008 och inte 1932. Nya byggnader får inte bara bli pastischer på de gamla stilarna, säger Dag Johansson. De gamla avrivna tomterna ser han alltså fram emot att få ägna sig åt. Sådana finns ju också kvar lite varstans i staden - även vid t ex Östra Promenaden, Västgötegatan, i S:t Persgatans backe... - Där har Norrköping verkligen en chans, man kan alltid vända problem till att i stället bli möjligheter. Jag tror att Norrköpingsborna vill se de där tomterna fyllas igen, och att man vill ha stadsbebyggelse där. Med bostäder, och så handel i gatuplanet. Olika trender
Han noterar, att det idag finns en stark trend mot stadsmässigt boende. Bland ungdomar och singlar - men också hos äldre, som med ungarna utflugna ur boet söker sig till något annat än villan. Samtidigt som det, inom andra grupper, finns helt andra trender. Där efterfrågas i stället boende i stadsutkanter, med nära till naturen. Till sådant både-och måste då hänsyn tas inom stadsplaneringen. När den nye stadsarkitekten presenterade sig på byggdagen nyligen valde han att berömma en högst speciell ny byggnad - Stadiums lager vid E4-infarten. - Det var förstås lite provokativt. Men jag tycker man ska berömma, när någon utifrån väldigt svåra förutsättningar lyckas göra något. Så när man nu lagt det där färgprismat till något, som bara är en stor lagerbyggnad, och alltså gör något av det, då är det värt att uppmärksamma. Inget "givet" torg
Sedan kan han förstås inte annat än berömma också upprustningen av Knäppingsborg: - Där har Norrköping verkligen något, som man med stolthet kan visa upp för vilken stad som helst! Stadens torg har Dag Johansson inte hunnit studera så noga. Men han konstaterar, att det i Norrköping inte verkar finnas något "givet" gemensamt torg. Visserligen fungerar Tyska torget som firartorg, när något fotbollslag går upp i allsvenskan. Men ändå. - Vad är ett torg för något? En mötesplats, ursprungligen en handelsplats. Men om handeln är koncentrerad till helt andra stråk än där ett torg ligger, då blir ju det torget inte lika levande. - Nya torget har väl i alla fall blivit "skatarnas torg". Det är alltid intressant med ungdomar, de använder ofta det offentliga rummet på annat sätt än det som var tänkt. De är ju också Norrköpingsbor, och man ska ha all respekt för dem. Att tänka på
Men Hörsalsparken är, säger han, faktiskt ett slags litet "torg" just inom handelns kvarter. Frågan är, om man inte ska försöka göra något mer åt den platsen; saken är i alla fall värd att fundera på. Han skissar lite lätt på, hur man kunde förbinda den parken med Gamla torget - som ju faktiskt ligger alldeles intill, men dit idag bara omvägar leder. Kanske något trappa direkt ner...? - Men sedan är ju också frågan, vad Norrköpingsborna egentligen vill ha sina torg till. - Är den där gemensamma samlingsplatsen något, som folk här verkligen saknar? Kanske är Norrköping en stad, som inte har den karaktären. Den frågan är jag inte färdig med, säger Dag Johansson.