Statsministern på gräsrotsnivå

Vi följde statsministern under måndagens Norrköpingsbesök, där folkhälsominister Maria Larsson åtföljde. Den röda tråden var då det projekt, som öppnat nya vägar för lindrigt utvecklingsstörda. Tidigare fanns inget i utbildningsväg efter särgymnasiet. Men inom ramen för Komvux finns nu kub-programmet, som kan leda till lönebidragsjobb inom äldreomsorgen. Och det fungerar, fick ministrarna nu veta. Först på Komvux, sedan på Äldreboendet S:t Persgatan 134 (f d Granen). Unik stil
För att vara sitt lands högste politiske ledare måste väl ändå Fredrik Reinfeldt ha en närmast världsunik stil. Han drar inga blickar till sin egen person, där han mycket lugnt sitter uppmärksamt lyssnande. Vrider långsamt runt på pennan i handen, som han återkommande antecknar med. Ställer emellanåt, lågmält, någon fråga. Sandra, som efter två år på den här utbildningen (lönebidrags)jobbar på äldreboende Höjden, får berätta: - Jag är jätteglad att jag fick den här chansen, jag har växt jättemycket som person, jag har flyttat hemifrån... Jag gick många år i vanlig skola, utan att begripa vad de hade sagt. Men nu har jag ett jobb! - På morgonen gör jag i ordning frukost och lägger ut blöjor. Sedan är det mycket det sociala som jag jobbar med, jag har tid att sitta ner och prata med de gamla. Personal från Höjden vittnar om, vilken nytta som Sandra gör. Vi får också veta, att Sandras handikapp upptäcktes först på gymnasiet. Det är inte ovanligt, men verkligen inte bra. I många fall skulle särskilda insatser ha kunnat sättas in långt tidigare. Det var först sedan hon kommit över till särgymnasiet, och därefter till särvux, som det börjat lossna för Sandra Då och då flikar statsministern in något lågmält. Det gäller, säger han, att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden, för att "bredda arbetslinjen". Därför är just det här också så viktigt. Han blir förtjust över varianten man valt i Norrköping, där kub-eleverna blir "serviceassistenter" som kan gå in lite varstans. De får ett examensdiplom, som upplyser om vad de har lärt sig. "Intressant"
- Det är en väldigt intressant lösning, att man skapar en egen personalkategori, och att det finns fasta jobb. Här handlar det om personer, som kan fungera på arbetsmarknaden om de bara får tillräckligt stöd. - Och från regeringens sida måste vi då fråga oss: Hur fungerar verktygen? Hur fungerar de bidrag och morötter som finns? Han undrar om sjukfrånvaron är högre än bland andra inom äldreomsorgen. Och får svaret: Nej. - Det var bara under praktiken, som Sandra kunde vara sjuk en del. Hon var trött, hon hade ont i huvudet. Men vi ringde henne och sa "Kom hit en stund i alla fall". Så vi ställde krav på henne också, och nu har det blivit så mycket bättre. säger handledaren Eva Strannermo. Det gällde också att pröva sig fram till rätt arbetsformer och tider för Sandra. Heltid visade sig vara i mesta laget, så hon har nu 50 procent. Nytt långbord
På äldreboendet följer sedan ett liknande samtal, även där runt ett långbord med kaffe och kakor. Av enhetschefen Susanne Pettersson får vi veta, att Reinfeldt sagt ifrån om att det inte är cheferna han vill träffa. Utan personal direkt från verksamheterna - äldreboendet, demensboendet, hemtjänsten. Med är då Sara Karlsson, som nu som bäst går kub-utbildningen på särvux och som har sin praktik där. Redan har också en elev från den föregående kullen har fått fast jobb här på S:t Persgatan 134. Så vill Reinfeldt också veta, vad de menar med kvalitet inom omsorgen. - Där handlar det om det direkta mötet mellan vårdtagare och personal, säger Ann-Gerd Persson. Okej med grogg
Statsministern får också höra en del om, hur man "plockat och plockat" bort folk från hemtjänsten de senaste årtiondena. Man att det däremot utvecklats till det bättre på äldreboendesidan. Och visst får numera den som så önskar ta sin whiskygrogg framför TV:n på eftermiddagen! Reinfeldt nickar eftersinnande, antecknar något igen - och konstaterar, att hemtjänsten nog har "större utvecklingsbehov". Sedan är besöket i verkligheten slut för den här gången, Reinfeldt tackar så artigt för att de fick komma. Och så packar då gänget från Rosenbad in sig i minibussen igen. Vi ser statsministern kränga sig in på ett av sätena längst bak, och på något krångligt vis också lyckas få plats med de långa benen. Och vi kan inte låta bli att tänka, att det där ser allt sympatiskt ut.