Epilogen Podcast startade hösten 2020.
När Folkbladet träffar Mia Makila på Café Täppan är hon nykär, efter att på bok- och poddfestivalen i Norrköping ha träffat Joachim som driver Sömnlöspodden, en skräckhistoriepodd.
Men vägen hit har varit lång, efter flera tidigare destruktiva relationer. Resan mot ett läkande kan man följa i Mia Makilas Epilogen Podcast, en resa hon gjort tillsammans med lyssnare som delat med sig av sina erfarenheter.
Mia Makila är konstnär, popsurrealist, uppvuxen i Norrköping och bor återigen här efter en tid i Stockholm. Hon har medverkat i utställningar på flera kontinenter och har i Sverige kallats skräckkonstnär.
Efter att i sin konst ha bearbetat många av sina demoner har hennes konst blivit lite gladare, snällare och mer bisarr än otäck. Alltid med humor. Hon beskriver sig själv som en blandning mellan Pippi och Bergman.
Men tillbaka till podden och det trauma hon bearbetat efter att i flera förhållanden blivit utsatt för psykisk misshandel. Epilogen Podcast beskriver hon som en roadmovie. Den Mia hon var i det första avsnittet är inte den Mia hon är nu, 2,5 år senare.
Hon startade podden i oktober 2020, mitt i pandemin. Hon beskriver den som en kreativ och finstämd podd om psykisk misshandel och narcissism. Vid den tiden fanns det inte mycket information på svenska.
"Jag blev ganska rädd för hur stor kunskapslucka det är där ute", säger Mia Makila.
– Jag blev ganska rädd för hur stor kunskapslucka det är där ute. Jag tänker inte bara för mig själv, jag tänker på kvinnor som sitter fast i destruktiva relationer och de förstår inte ens vad de är med om. Eller överlevare som blir feldiagnosticerade i vården för att vården inte kan det här. De ser inte de här mönstren och ställer inte rätt frågor.
Det psykiska våldet är osynligt, men högst verkligt, säger Makila. Ord som sticker till, och bryter ned, som kinesisk vattentortyr. Hon har hittat på egna ord, som missbehandel, som täcker allt från förnedring till den smygande atmosfären av att gå på äggskal, att man blir tystare och mer följsam än man brukar vara.
– När man inte förstår vad man har varit med om är det vanligt att man upprepar samma mönster och dras till liknande partners. Det är en myt att "oj jag dras alltid till fel partners" – man dras alltid till rätt partner efter den inre kompass som man har fått med sig genom livet. Har man inte kalibrerat den så kommer man bara att fortsätta att leta efter samma sak, men i en annan version.
– När man lever i traumat som man bär med sig är man inte sig själv. Man har odiagnosticerad PTSD, man får symtom, man lever i en överlevnadsbubbla, säger Mia Makila.
"Att våga börja leva i stället för att överleva är det bästa jag gjort", säger Mia Makila.
Man kommer aldrig ur det här om man inte börjar titta på, och bryta, sina egna mönster, menar hon. Först då öppnar man upp för att dras till och träffa en helt annan personlighetstyp, som hon nu gjort.
– Att våga börja leva i stället för att överleva är det bästa jag gjort. Det är som att rädslan som en ande nu lämnar mig för första gången i nästan hela mitt liv.
– Jag är inte rädd, för nu har jag valt en man som inte har de här skuggsidorna, som inte har det här hot and cold som jag är så van vid.
Till sommaren rundar Makila av Epilogen Podcast, som kommer att ligga kvar som en kunskapsbank, och startar i höst Prologen Podcast, tillsammans med bloggaren Anna Holgersson i Umeå, om att börja om efter trauma, att hitta mod och motivation.