Staffan och Lucia - det är jämställdhet

Båda är lika glada. Både över sin utmärkelse och över att träffa varandra.
Lucia tar utmaningen med ro.
– Jag känner mig inte hotad, ler hon. Staffan kan få vara med i mitt Luciatåg.
Men Staffan kan självklart inte tänka sig att ställa sig längst bak i ledet igen. Inte nu när Folkbladet äntligen, efter alla år i skymundan, gett honom chansen att gå först.
– Jag ska ha ett eget Staffantåg med bara stjärngossar, säger han och överräcker en julklapp till Lucia.
Efter den fredsgåvan enas de om att det finns plats för båda två i Norrköping. Och inte bara det. Faktum är att båda behövs för att sprida ljus i den mörkaste av tid.
De tjuvstartar direkt. När Staffan lyfter upp Lucia mitt på Drottninggatan är det många stressade Norrköpingsbor som stannar upp och ler glatt.
– Så söt hon är, säger en dam förtjust (tyvärr Staffan, ingen kommenterade ditt utseende).
Lucia själv förnekar att uttagningen skulle handla om en skönhetstävling.
– Visst, det finns säkert några som tycker att Lucia ska ha långt hår och vara blond eller mörk. Men det viktigaste är att hon ska kunna sjunga. Kan man inte sjunga, går det inte. Vi är bara sju i luciatåget, om någon sjunger falskt hörs det direkt.
Luciadagen blir hektisk för Lucia och hennes tärnor. Väckning klockan fyra på morgonen och så lussning efter lussning hela dagen.
Staffan lyssnar när Lucia berättar om sitt späckade program.
– När Staffan blir lika efterfrågad, då först är det jämställt i samhället, säger han.
Sedan önskar han och Lucia varandra lycka till. Under väldigt vänskapliga former. Inget Lucia eller Staffan alltså. Utan Staffan OCH Lucia. Det är jämställdhet det.