"Jag springer" är skriven av Line Mørkeby och översatt av Daniel Rylander. Monologen bygger på den blogg som den danske journalisten Anders Legarth Schmidt började skriva när hans dotter insjuknade i leukemi. Det är en rasande text om hur man återfår meningen med livet efter att ha förlorat det viktigaste.
Regissören Niki Gunke Stangertz började själv att springa för att kunna stå ut med sorgen efter att hennes pappa gått bort i cancer.
– Jag hoppas att föreställningen öppnar upp för ett samtal om vad sorg är och hur vi kan dela den tillsammans, säger Niki Gunke Stangertz.
Monologen, som framförs av Ann-Sofie Andersson Kern, under det att hon springer på ett löpband, har tidigare spelats i Linköping. Nu har den flyttat till Östgötateaterns X-scen på Teatervinden i Norrköping.
– Det är en väldigt vacker och poetisk text om ett tungt ämne, säger Ann-Sofie Andersson Kern.
Samtidigt som det är ett sorgligt, tungt ämne så är det en väldigt välskriven text, med även ljusa stunder, fortsätter hon.
Föreställningen, där Vrinnevisjukhuset skrivits in i texten, är cirka 1,5 timme lång – och Andersson Kern springer hela tiden på löpbandet.
– Jag är van löpare, jag har sprungit mycket, berättar Ann-Sofie Andersson Kern som tränat på lågpulslöpning för att kunna prata och springa samtidigt.
Lördagen den 6 maj hålls ett publiksamtal efter föreställningen med Lena Kulmala, certifierad vid Svenska Institutet för sorgbearbetning och medlem i Barncancerfonden Östra.