När Folkbladet kommer till julfesten i Vidablickskyrkan ska sällskapet precis sätta sig ned för att äta. Maten är persisk och består av ris, kyckling, sallad, köttfärslimpa och några olika såser. De har lagat maten tillsammans och får då umgänge och gemenskap samtidigt som de lär sig av varandras kulturer och språk.
– Det här var mycket bra. Vi lär oss kultur, hittar vänner, lär oss språket och får umgås, säger Ali, som kom till Sverige från Afghanistan för ungefär en månad sedan.
Det är Farhad Hosseinpour, aktiv i församlingen som har tagit initiativet till julfesten. Han menar att det viktigaste för de ensamkommande barnen är att lära sig språket.
– Man behöver lära sig svenska och sedan kulturen för att kunna komma in på arbetsmarknaden, säger Farhad Hosseinpour.
Han kom själv till Sverige från Iran 1994.
– Jag vet hur jobbigt det är. Det är inte lätt att komma till ett land där man inte kan språket och man känner ingen. Men jag fick mycket hjälp av många församlingsmedlemmar till exempel. Och det vill jag nu ge tillbaka till andra människor, så att de kan göra samma sak för andra sen.
Farhad lägger mycket av sin fritid på att besöka flyktingförläggningar och boenden för att hjälpa ensamkommande barn. Till festen har han bjudit ett gäng som han ofta träffar. Han lär dem svenska och hjälper dem med det de behöver.
– Jag träffar många ungdomar och berättar för dem hur viktigt det är att kunna språket. Jag lär dem några enkla meningar och ord och visar också hur enkelt de själva kan lära sig ord genom att söka på internet, säger han.
Han berättar hur ungdomarna han träffar gärna vill lära sig svenska.
– Varje gång jag besöker flyktingförläggningen är alla ungdomarna jätteintresserade av att lära sig. Och det är viktigt att kunna språket för att kunna få ett jobb eller en lägenhet. Man behöver kontakter för att kunna komma fram och det kan de få genom sådana här initiativ.
När maten är uppäten visar killarna upp en del av vad de hittills lärt sig.
– Tack för maten, säger Abbas på svenska när de har ätit upp.
– Jättebra, säger Khodadad.
Under festen får killarna varsin julklapp, de spelar pingis och sällskapet lyssnar på julsånger som församlingsmedlemmarna Barbro Arvidsson och Solveig Engdahl sjunger och spelar.
– Jag tycker att det här är ganska spännande. Här kommer människor som inte förstår vårt språk, men man får låta språket ta lite tid. Det viktigaste är att de behöver oss. Det handlar om att förmedla en mänsklig kontakt, säger Barbro Arvidsson.