– Spårvagnarna blev mitt liv. Mina barn har nog många gånger tyckt att det har varit tråkigt att åka runt och titta på spårvagnar i Sverige och i Tyskland, skrattar Willy.
Mötesplatsen är spårvagnsmuseet och om någon timme ska Willy hämta en grupp kenyaner vid rådhuset med en av museivagnarna.
– Jag kommer att sakna gemenskapen med arbetskamraterna och visst är det roligare att gå till jobbet om man trivs, säger Willy,
Han vet exakt när hans stora intresse för spårvagnar väcktes. Det var för snart 50 år sedan när Willy läste i tidningen "Allt om hobby" om spårvagnar. I tidningen fanns en ritning av en exakt likadan spårvagn, som Willy varje dag åkte med till realskolan.
– Jag har alltid varit teknikintresserad, även av ångbåtar och järnvägen. Det speciella med spårvagnen är att det är ett nyttoföremål, säger Willy,
Han jobbade som metallarbetare i fyra-fem år. Men han tyckte aldrig om att stå inne på en industri.
– Så 24 år gammal började jag som vagnputsare, berättar Willy.
Att städa vagnar höll han på med i några år, sedan började han arbeta på spårvagnsverkstaden. Här har han jobbat med allt möjligt, som att köpa in spårvagnar, besiktiga och driftsäkra vagnar. Det blev ett 40 årigt yrkesliv med spårvagnar.
– Men jag har aldrig varit förare, för jag skulle inte klara av dumma och fulla människor på ett bra sätt, konstaterar Willy.
Däremot kör han de gamla museivagnarna, när det är dags för guidade turer under sommaren och för förbokade grupper under resten av säsongen.
Förra året fick han äran att köra det svenska kungaparet uppför Drottninggatan, under parets besök i staden. Färden tog ungefär tio minuter.
– Det största problemet för mig var att komma i min gamla uniform. Jag var tvungen att gå ner 16 kilo, avslöjar Willy.
Den gråa uniformen är uppsydd efter 1924 års uniformsmodell och hänger numera i ett av skåpen på museet.
Willy har många fina spårvagnsminnen. Han minns särskilt när han provkörde den första ledvagnen. Eller när de lyckades få igång gamla spårvagnsettan som stått still i 18 år.
– Det var häftigt, erkänner han.
Sitt stora spårvagnsintresse får Willy numera nu utlopp för i Svenska spårvagnssällskapet - östgötaavdelningen. Han är en av föreningens eldsjälar som vårdar och underhåller de elva vagnar som finns i museets ägo, där den äldsta vagnen är 113 år.