Spårvägen går inte fortare

Enligt 2004 års ansökan om statsbidrag skulle spårvagnarna klara färden till Navestad på cirka elva minuter. Klart snabbare än de 13-16 minuter, som bussarna behövde.

Av detta blev dock intet. Restiden ligger idag på 16-17 minuter. Då har visserligen spårvägen förlängts 400 meter, från Navestads centrum till Kvarnberget. Men kontentan blir ändå, att snabbare än med gamla tidens bussar går det inte. Snarare något långsammare.

- Det där var lite optimistiskt, säger kommunens tekniske chef Leif Lindberg. Vi kan inte köra så fort som man då trodde, eftersom det blev så många passager över spåren.

Men ekonomin då?

Nej, inte heller där har kalkylerna visat sig stämma särskilt bra.

För de avslutande båda etapperna beräknades kostnaden år 2005 bli 110,8 miljoner.

När utbyggnaden från Ljura kom igång år 2010 hade kommunfullmäktige redan ökat anslaget till 124,5 miljoner. Men till slut blev kostnaden, enligt slutredovisningen, 137,9 miljoner.

27 miljoner dyrare alltså. Och det är ändå inte det värsta.

Av de ursprungliga 110,8 miljonerna skulle nämligen staten stå för hälften - och kommunen således för "bara" 55 miljoner.

Men åren gick, och Banverket hade aldrig några pengar att skjuta till. Allt fler ledande lokalpolitiker började då argumentera för, att kommunen skulle köra igång med utbyggnaden på egen hand. Man hade helt enkelt inte råd att vänta längre på statsbidraget, med tanke på de investeringar som redan gjorts.

- Kommunen påbörjade arbetet med första etappen, från Ljura till Trumpetaregatan. Då gick också statsbidraget till den etappen om intet. Men det visste man om politiskt, säger Leif Lindberg.

- Sedan hade man också gjort en sned fördelning av kostnaderna, så att 100 miljoner låg på den första etappen och bara 24 miljoner på den andra.

- Staten sa då, att etapp 2 har ni inte påbörjat, så därkan vi bidra med hälften. Det var då tolv miljoner. Fast sedan blev det ändå bara fem miljoner.

Av de 55 miljonerna från staten blev alltså bara fem, och därmed 50 miljoner mer för kommunen. Till dessa ska då läggas de 29 miljoner mer än beräknat, som utbyggnaden kom att kosta.

Alltså till slut en merkostnad för kommunen på 79 miljoner kronor. Och inte går det fortare heller. Nej, kalkylerna stämde inte särskilt bra.

Men utan den optimismen hade det kanske inte blivit något av alls. Dessutom har spårväg ju andra fördelar.

Över hela Europa byggs näten ut, och till och med Linköping suktar numera efter spårväg. I det perspektivet framstår ju Norrköping som en föregångsstad.