Att spårväg är klart dyrare än buss är inget nytt. Däremot kan man tvista om, hur mycket dyrare.
Tekniska nämnden har för i år 86 miljoner till spårvägens driftskostnader. Leif Lindberg förklarar hur dessa fördelar sig:
25 miljoner till Spårvagnsbolaget som hyra för de 17 spårvagnarna. 45 miljoner för spårvagnsverkstaden, samt för löpande underhåll av vagnar och infrastruktur.
Här ska dock frånräknas 30 miljoner från landstinget/Östgötatrafiken, som ersättning för att man får disponera dessa av kommunen ägda spårvagnar. Kvar blir då 40 kommunala miljoner. Ovanpå dessa tillkommer sedan ca 43 miljoner.
– Där handlar det bland annat om underhåll, och om kapitalkostnader för spår och likriktarstationer.
Även andra år
I driftskostnaderna ingår avskrivningar, räntor på investeringar med mera. Tillsammans blir detta 86 miljoner i år, och ungefär lika mycket alla andra år.
– Så här har det sett ut hela tiden. Det stora beslutet togs ju på 90-talet, när kommunen beslöt att fortsätta med spårvagnarna.
Dessa har väl också ett överväldigande stöd bland både politiker och allmänhet. Spårvagnarna upplevs som identitetsskapande för Norrköping.
– Visst kostar de mer. Men inte 90 miljoner mer, säger Leif Lindberg och pekar på fördelar och vinster som spårvägen ger.
Inget slitage
– Det blir inget slitage på gatunätet, som hos Linköping med bussarna där. Men vad detta innebär i pengar, det kan ingen svara på.
– Spårvägen har bättre miljöeffekter än bussarna De skapar också betydande förmögenhetsvärden. Alla fastigheter på lagom avstånd stiger kraftigt i värde. Mirum tog inte sitt beslut om att bygga ut Hageby Centrum, förrän kommunens beslut om spårväg till Navestad var taget.
Läs hela artikeln i Folkbladet.