Sparkad från Ericsson - och nu från Vrinnevi
När Britt Wiklund sparkades från Ericsson ville hon egentligen inte studera.Men "vården är framtiden" sade arbetsförmedlingen och hon blev undersköterska.Nu är hon varslad igen. Och står utan jobb om en månad.- Det känns otryggt och sorgligt att jag måste gå från en arbetsplats där jag trivs så bra, säger hon.
Britt Wiklund och Susanne Aronsson tvingas sluta på ortopedavdelningen där de båda stortrivs. - Otryggheten är jobbig att leva med, både ekonomiskt och socialt. Jobbet är ju en stor del av ens liv, säger Britt. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
- Nedskärningarna är det enda man pratar om på rasterna, på gott och ont. Många rykten går och man vet inte vad som är sant, säger Susanne Aronsson. Man får en känsla av att de inte vill ha kvar oss undersköterskor, utan försöker byta ut oss mot sjuksystrar.
Folkbladet träffar två undersköterskor, Susanne Aronsson och Britt Wiklund. Båda tvingas bort från avdelning 9, där de stortrivs.
Norrköping drabbas
Susanne har fast tjänst på personalpoolen och slutade sitt vikariat på ortopedavdelningen redan igår. På måndag börjar hon istället ett nytt vikariat på gynekologavdelningen.
- Jag har mått fruktansvärt dåligt av ovissheten. Det är inte alls säkert att mina 17 år i landstinget räcker för att jag ska få behålla min tjänst, säger Susanne.
I 1,5 år har Britt Wiklund vikarierat på ortopedavdelningen. Men hon är uppsagd och slutar den 29 februari. Till skillnad från den som har fast anställning får vikarien inte ens lön under uppsägningsperioden.
- Vi trodde att Linköping och Norrköping skulle drabbas ungefär lika hårt, men för Norrköping blir det värre, konstaterar Britt.
Uppmanades byta bransch
Innan Britt hamnade i vården arbetade hon inom industrin. I många år var hon på Ericsson men fick gå när de avvecklade. Det blev ett nytt industrijobb - på ett företag som lade ned redan efter ett halvår.
- På arbetsförmedlingen sa de till mig att det behövdes undersköterskor och jag utbildade mig, trots att jag egentligen inte var så intresserad av att studera.
Det var då, när det ansågs råda brist på undersköterskor hon uppmanades byta bransch. Men nu är det alltså helt annorlunda. Britt har sökt jobb som timvikarie, ett arbete där man med kort framförhållning kan bli inringd några timmar när det behövs.
- Man får vara glad om man lyckas få något, säger Britt. Folk har varit här länge och då är min erfarenhet inget att komma med.
Personalminskning
Förr fanns tre ortopedavdelningar i Norrköping, men snart återstår bara en. Idag arbetar 29 sjuksköterskor, 27 undersköterskor, 2 skrivbiträden och två anställda i köket på ortopedavdelningarna. Efter förändringarna ska det endast finnas 15 undersköterskor och 24 sjuksköterskor. Susanne Aronsson tror att det blir en svår tid när de två ortopedavdelningarna blir en den 1 mars.
- Jag tror det blir väldigt rörigt. I mitten av februari blir det klart vilka som blir kvar och då gäller det att pytsa ut delar av personalen någon annanstans. Det är otroligt kort framförhållning, säger hon.
Ortopedi är ett stort område, där hamnar patienter med brutna ben, problemknän, handkirurgi, höftledsoperationer, och amputationer. Planerade höftledsoperationer beräknas från och med mars inte behöva längre vårdtid än fyra- fem dagar.
- Sedan kommer även oplanerade operationer. Tant Agda som råkat trilla på mattan kan behöva vård längre tid. Ibland blir färdigbehandlade patienter kvar eftersom kommunen inte har något annat boende åt dem. Och då spricker tidsplanen på en gång. Det blir nog tungt på avdelningen framöver, säger Susanne.
- Samtidigt blir de äldsta undersköterskorna kvar som har många år i tjänsten och man undrar ju hur de ska orka med. Sedan kommer alla att gå i pension på samma gång och hur ska det bli då? frågar Britt.
<span class=Rub1>Kommunal: Våra medlemmar drabbas hårdast
<span class=Ing1>NORRKÖPING
Nedskärningarna slår hårdast mot undersköterskorna. Det går på tvären mot landstingsledningens tal om att Vrinnevisjukhuset ska inriktas på omvårdnad, anser Kommunal.
- Från början talade man om att nedskärningarna skulle drabba alla yrkesgrupper och inte bara undersköterskorna. Men i slutänden visar det sig, som vanligt, att det bara är våra medlemmar som drabbas. Det är vi väldigt missnöjda med, säger Anita Ahlström, ordförande i Kommunals sektion 9.
- Samtidigt har ledningen gått ut med att Motala och Norrköping ska inriktas mer på omvårdnad. Och ändå är det undersköterskor man plockar bort. Jag anser att det inte går ihop.
Kommunal sitter i förhandlingar och vilka som kommer varslas är inte klart ännu. Men under vecka 8 lovas de medarbetare som jobbar inom hälso- och sjukvården och som befinner sig i riskzonen att få besked om vad som gäller.
- Vi vet ju hur strukturförändringarna ser ut. Man stänger en ortopedavdelning, en kirurgavdelning och observationsavdelningen minskas. Sedan blir det förändringar på operationssidan, eftersom det blir ett länsövergripande centrum. Det vet vi idag. Men det är inte säkert att just de som idag arbetar där blir uppsagda.
- Naturligtvis är oron för jobben stor bland våra medlemmar. Många är också upprörda och arga. Det är ingen brist på arbete och arbetsuppgifter, utan det är brist på pengar. Vi har hur mycket arbete som helst. Men pengarna finns inte, säger Anita Ahlström.
Så jobbar vi med nyheter