SON minns Pavarotti: "Han hade den där lyskraften"
Sin sista konsert i Sverige gav den italienske världstenoren Luciano Pavarotti tillsammans med Norrköpings symfoniorkester, SON, i Globen i Stockholm för nästan exakt två år sedan.- Det var en magisk kväll, säger Kerstin Högberg, försäljningschef vid SON.
En magisk kväll. Luciano Pavarotti gav sin sista konsert i Sverige tillsammans med Norrköpings symfoniorkester, SON, i Globen den 2 september 2005.
Foto: Fotograf saknas!
Han hade då nyligen firat 40-årsjubileum som operasångare och var ute på sin avskedsturné, "The Farewell Tour".
SON fick äran att bli tillfrågad och tog chansen att spela med legenden.
- Det var fantastiskt att fått göra det. Det var jättespännande, säger Kerstin Högberg, försäljningschef vid SON. Jag har fått många frågor om varför det blev vi, och inte någon Stockholmsorkester. Vi har bra relationer med produktionsbolaget, vi hade möjlighet att göra det och vi fick frågan. Det var EMA Telstar som var arrangör.
Pavarotti bjöd bland annat på stycken ur Puccinis "La Bohème" och "Tosca".
"Magisk kväll"
- Jag träffade Pavarotti. Han var med och repeterade med oss. Han var lite av en legend, det var spännande att få träffa honom personligen. Han var mycket trevlig och sympatisk mot orkestern under repetitionerna, säger Kerstin Högberg.
- Han var redan då märkt av sin sjukdom. Han kunde inte gå riktigt, utan leddes in på scenen, rullades in i rullstol. Han satt under hela konserten, med flygeln framför.
Något en del i publiken reagerade på, men för Kerstin Högberg var det en fantastisk konsert.
- Det var en magisk kväll, att få lyssna till honom. Särskilt efter paus, när han sjöng "Tosca" och de andra kända ariorna. Han hade fortfarande sin lyskraft i behåll. Jag tycker att det är fantastiskt att få ha varit med om det, i en nästan fullsatt Globen. Det var nästan 12 000 personer,
- Nu när han är borta blir det ett minne att ta med sig.
Signerad affisch
- Vi fick en signerad affisch av honom som vi haft uppsatt i vår kafeteria. Idag hade någon av musikerna flyttat den till en bänk och tänt ett ljus framför, berättar Kerstin Högberg.
Stig Jacobsson, redaktör för SON:s programblad, minns också den den där kvällen den 2 september för två sedan. Han satt i publiken i Globen.
- Det var gripande. Jag är jätteglad att jag var med på den konserten.
- Man kände att man var med om något exceptionellt. Han hade sina svagheter, han kunde inte sjunga ut ordentligt, utan var tillbakahållen, på grund av ålder och sjukdom. Han var ändå 69 år och borde ha slutat för länge sedan. Men man kunde känna att oj, det här har varit en fantastisk artist. Han hade den där lyskraften. Det var gripande.
- Jag minns att man tyckte att det här var stort, och samtidigt lite tragiskt, säger Stig Jacobsson.
"Coolt fortfarande"
Claudia Bonfiglioli, konsertmästare i SON, slogs också av Pavarottis vacklande hälsa vid mötet med honom för två år sedan.
- Men det var coolt att han hade en sådan pipa fortfarande, det var bra och kraftfullt, säger hon.
Hon minns honom som trevlig och ödmjuk, att han log och tackade orkestern efter konserten.
- Han var en legend, en inspirationskälla för otroligt många som håller på med opera, säger Claudia Bonfiglioli.
Hon tycker att det är tråkigt att musikvärlden mist först Birgit Nilsson för inte så länge sedan, och nu Pavarotti. Det är en era som tar slut.
Så jobbar vi med nyheter