London-bon Michael Francis anses vara en av dagens största unga dirigenttalanger och det är en man med stora visioner som från och med början av juli 2012 axlar manteln som chefdirigent och konstnärlig rådgivare för Norrköpings symfoniorkester.
- Att utveckla en relation är oerhört viktigt med alla orkestrar, slog han fast när han under tisdagen gjorde ett nedslag och träffade sina framtida adepter.
Lära sig från insidan
Den nye ledaren såg och lärde som kontrabasist hos London Symphony Orchestra.
- Att sitta i en orkester gör att man lär sig förstå den, berättar han.
- Att spela kontrabas har varit en utmärkt skola, att titta och lyssna och lära av olika dirigenter, det var den bästa inlärningen jag kunde få.
Entusiastiska Norrköping
Orkesterns tycke för Francis väcktes i samband med hans gästspel i oktober ifjol och känslorna var uppenbarligen ömsesidiga.
- När jag var här som gästdirigent märkte jag att de var lyhörda, de har inte inställningen "det här är vårt sätt att göra det" utan de är intresserade och accepterar förändringar.
- De vill repetera och bli bättre. Man kan tala om två lägen hos orkestrar, entusiasm och cynism. Cynism tar lång tid, det kan ta generationer att få bort. I Norrköping råder entusiasm, berättar han engagerat.
Samhällsengemang
Den nye chefdirigenten talar sig också varm för vikten av att en orkester har ett samhällsengagemang. Han hämtar exempel från sin tid tillsammans med London Symphony Orchestra.
- Det är viktigt för en orkester att utveckla sin relation till samhället och inte bara göra sina egna konserter.
- I London besökte vi skolor och sjukhus eller bjöd in barn till oss, orkestern hade inte mycket pengar att röra sig med och behövde vara innovativ.
- Det handlar inte om något revolutionerande, men jag vill undersöka och utveckla mer långtgående projekt i samhället, konstaterar Michael Francis.
Inget museum
Fram till det att det är dags att tillträda tjänsten hos SON kommer den forne kontrabasisten att ägna sig åt diverse gästspel, bland annat i USA, men tankarna på det nya ansvaret finns så klart redan där.
- Jag kommer givetvis göra planer, nu har vi stora möjligheter att planera.
Men storslagna planer till trots, allt ska ske i lyhörd anda och i samspel med musikerna.
- En orkester måste utvecklas med tiden, annars blir den bara ett museum, det är jag inte intresserad av, ler Francis och skyndar sig snabbt att skämtsamt lägga till att han inte alls har något emot vanliga museum.
- Det är intressant när musiker ger tillbaka, när man får lyssna på deras spel och sedan komma med input istället för att bara peka och säga gör så här och så här. Det är vad alla stora dirigenter gör.
- Jag vill höra musikernas röster.