Det kanske var en söndag den där dagen runt 1920, man unnade sig i alla fall en liten rast i det gröna däruppe vid slussen i Söderköping. Med all säkerhet hade karlarna sitt arbete i närheten som slussare eller i magasinen en bit bort; det gällde ju att se till att mat kom på borden för det var hårda tider i vårt land under dessa år.
Att mätta den ibland stora barnaskaran krävde ju att maken höll sig något så när frisk och skötte sig, fruarna skulle ju sköta hemmen; det var så på den tiden. Men
det fanns ju möjligheter att dryga ut kassan och det ser vi om tittar riktigt noga vid ingången på det vita huset. Jag läser på skylten: " Servering" och detta var väldigt vanligt i staden att just en servering eller ett café fick den betydelsen att bistå med några extra slantar.
Den här sommaren skulle säkert bli som många somrar innan, det var ju mest lasttrafik som gällde och ibland kom ju dom fina passagerarångarna förstås, det skedde ofta nattetid och slussarna skulle då förstås öppnas och stängas, med handkraft förstås! Det rådde söndagsfrid, man fick lite tid att vara tillsammans från vardagens, ibland hårda tillvaro. "Nej, nu går jag in och sätter på lite kaffe, och bullar ska vi få idag extra goda från Grananders" utropar den ene av fruarna. " Och saft finns sen i fjol höstas" svarar den andra kvinnan.
Och sannerligen, det blev en stunds kalas i stugan, den med serveringen uppe vid slussen denna ljuvliga försommardag för längesedan i Söderköping!