Sommarbarn blev fosterbarn
Fördomarna mot familjehem, även kallat fosterhem, är många. Ann-Marie och Janne Jidling berättar sina egna erfarenheter av att vara ett familjehem. Om varför de gjorde sitt val, om relationen till barnet och dess ursprungliga föräldrar.
Ann-Marie Jidling är familjehemsmamma och har sedan fyra år tillbaka hand om en kille i tonåren, något hon inte ångrar en sekund. Foto: Janne Forsby.
Foto:
- Något sådant kan man inte tacka nej till, att hjälpa en annan människa, säger Ann-Marie och Janne.
Och på den vägen är det, sommarbarn ledde snart till fosterbarn. Familjen Jidling består nu av sammanlagt sju barn, varav ett är ett fosterbarn och tre är äldre barn som flyttat hemifrån. Familjen bor i en stor röd villa utanför Norrköping och har ett gemensamt intresse; skogen. För familjens biologiska barn har det aldrig varit ett problem att ha sommarbarn eller fosterbarn i familjen.
- Nej, bara vanliga syskonbråk, säger Janne.
Hjälp som räknas
Det är många som undrar vad det är som driver folk att vara ett familjehem. Ann-Marie och Janne berättar att det för dem handlar om att hjälpa andra människor och att inte tappa hoppet.
- Alla mammor och pappor älskar sina barn egentligen, men alla har inte förutsättningen att ta hand om sina egna barn och då får man hjälpa till, säger Ann-Marie.
Hon tycker att varje barn som måste placeras är ett nederlag för samhället och att alla har ett ansvar.
- Alla borde titta sig själva i spegeln och fråga sig själva "Vad gör jag för att hjälpa till?".
Som en mormor
Ann-Marie och Janne berättar att deras målsättning alltid varit att ha god kontakt med det placerade barnets ursprungliga föräldrar.
- Blir lätt en tävling annars, säger Ann-Marie, och det tjänar ju ingen på.
Ann-Marie berättar att en mamma vars barn har bott hos familjen Jidling upplevde Ann-Marie som barnets mormor, någon som kunde hjälpa till och finnas där för barnet när de biologiska föräldrarna inte har klarar av det.
- Det är ett bra sätt att se det på, säger Janne.
Ann-Marie berättar att trots en bra relation till barnets ursprungsföräldrar är det ibland svårt att hålla inne starka känslor.
- Om ni bara visste vad jag tycker och tänker ibland, det är väldigt starka känslor som kommer upp och även om jag alltid har rätt att tycka och tänka en massa måste jag hålla det här mellan oss, säger Ann-Marie och pekar på sig själv och Janne, det kan vara jobbigt men så måste det vara.
När barnet flyttar hem
Ett fosterbarn blir snabbt en del av familjen, något som gör det extra jobbigt den dag barnet får flytta hem till sina ursprungliga föräldrar.
- Det är sorgligt, men fantastiskt för deras egen skull när det fungerar, säger Ann-Marie.
- Det är ju även tufft för de andra barnen i familjen som helt plötsligt förlorar ett syskon, säger Janne, men det är viktigt att vi i det skedet träder tillbaka.
Även om det i vissa stunder kan vara jobbigt att vara ett familjehem, säger Ann-Marie och Janne att det alltid varit värt all energi och kärlek som de lägger ned.
- Det är klart att jag ibland slår mig själv i huvudet och undrar vad jag håller på med, säger Ann-Marie och skrattar men tillägger att hon aldrig ångrat att hon tagit in ett nytt barn i familjen.
Framförallt så har de lärt sig massor, speciellt vad det gäller att inte döma ut andra människor.
- Dessutom kan ingen bjuda på så mycket som ett barn, säger Ann-Marie och Janne nickar.
Så jobbar vi med nyheter