De flesta av oss är inte särskilt utåtagerande flockmedlemmar. Vi ingår i den ?tysta majoritet? som ger flocken legitimitet att styra åt ena eller andra hållet. På detta grundläggande sätt skiljer vi oss faktiskt inte från sillar i ett stim eller från myror i en stack.
Men det duger förstås inte att hänvisa till reptilhjärnestyrda reflexer i våra dagar. Riskerna för mobbning och diskriminering är väl kända. Varje skola ? däribland skolan i Bjästa ? har antimobbningsprogram, antidiskrimineringsprogram, mångfaldsplaner och värdegrunder. Många av alla de här programmen och planerna är dock främst intellektuella övningar. De rör sig i våra mentala överbyggnader. När det bränner till i flocken är de oftast inte värda mer än papperet de är skrivna på.
På skolor, arbetsplatser och i andra sociala sammanhang så vimlar det av informella ledare som på ett outtalat sätt har inflytande på flocken. Om dessa informella ledare drar åt ett håll som gynnar verksamhetens mål och värdegrunder; då förstärks verksamheten. Utgörs de starkaste informella ledarna i stället av ?gnällkärringar?, mobbare och eller arbetsskygga så gäller det motsatta. Skolor och arbetsplatser kan bokstavligen tapetseras med formella värdegrunder, program och produktionsmål. På de informella planen har de ingen påverkan om de informella flockauktoriteterna drar åt ett annat håll.
Än värre blir det om de formellt utsedda ledarna inte har informell auktoritet. Utan att veta något om saken ? jag har olikt de flesta andra bara passerat Bjästa ett par gånger i mitt liv ? så fick jag intrycket att den arma rektorn på skolan i Bjästa var en endimensionellt formell ledare. Skolans verkliga ledare fanns någon annanstans. Kanske är det släktband och vänskapskorruption som styr? Informella allianser mellan tongivande lärare och elever? Ett par bittra och trötta lärare som bestämmer andan på skolan? Kanske var skolans vuxna rädda för en grupp av skolans elever?
Jag har ingen aning. Det jag däremot tror mig ana var att skolans formella chef inte var skolans informella chef.
Tricket för flockledning handlar om just detta. En ledare som vill styra t ex en skola måste framförallt se till att erövra rollen som informell ledare. Det är på det informella planet som flockens riktning och anda avgörs och bestäms.
Känna in vibbar och stämningar. Konfrontera negativa informella ledare. Försöka vinna över negativa ledare. Uppmuntra de för verksamheten positiva informella ledarna.
Det officiella Sveriges reaktioner på händelserna i Bjästa har varit sorgligt formella; och därmed tämligen oviktiga. JO och Skolverket kommer att pröva saken. Fler program och fler värdegrunder och fler planer kommer att skrivas. Alerta riksdagsledamöter kommer att ställa frågor till skolministern. Internet kommer att demoniseras.
Det som hänt i Bjästa har hänt; de får reda upp sin soppa på bästa möjliga sätt. Den bästa lärdom vi andra kan dra från Bjästa är en ökad medvetenhet om flocken. Ledare för t ex skolor ska inte främst styra utifrån ? alltmer ? detaljerade statliga dokument. Ledaren ska i stället se sin flock sådan den är. Dyka rakt in i den och så snabbt som möjligt försöka ta kontroll över det informella ledarskapet. Se till att hon/han kan vara rimligt trygg med vad som sägs och görs i flocken också då hon/han själv inte är närvarande. Sådana ledaregenskaper är något helt annat än statens och lärarfackets krav på "behörighet" för att få arbeta i skolan.