– Vi ser inte att ett politiskt program tillför någonting till styrmodellen vad gäller styrning. Vi tycker att vi har en styrmodell i dag som på ett bra sätt utgår från politiken och de politiska besluten, säger Olle Vikmång (S).
– Man kan jämföra det med att Ulf Kristersson skulle på något sätt tvinga igenom ett riksdagsbeslut om Tidöavtalet och låta det vara en bra grund för politisk styrning av Sverige – jag tror inte det. På samma sätt tror jag inte att den här typen av politiskt program eller politiska överenskommelser mellan partierna i majoritet är något som fullmäktige ska ta ställning till heller, fortsätter Vikmång.
Vikmång har inga problem med att se över och göra om en styrmodell om man ser att det finns brister i den eller att man identifierat att den politiska styrningen skulle vara svag, men det tycker han inte att den är.
– Jag gillar mer politisk styrning, men jag tycker att Borgerlig samverkans och SD:s modell är skitdålig, för de har egentligen skrivit ett politiskt program väldigt snabbt, med en frisk blandning av rent nyliberal ideologi och detaljstyrning. Det blir väldigt svårt att använda för att styra kommunen med, säger Nicklas Lundström, gruppledare för Vänsterpartiet.
– Jag tror att hade man haft en process som tog ett år och diskuterat hur den politiska styrningen ska se ut och framför allt haft tjänstemannastöd när man tog fram det, så det blir rimligt för organisationen att styra efter – då skulle det kunna vara bra.
Nu har det gått för fort och blivit otydligt, menar Lundström.
– Om man nu tycker att det är en svag politisk styrning i kommunen så tycker jag att det är en poäng med att man gör om styrmodellen och att man tydliggör vad som är den politiska viljan. Men det bör få en större påverkan på hela styrmodellen än vad det får i det här upplägget som Borgerlig samverkan går fram med. Man för bara in begreppet politiskt program, utan att man ändrar på någonting annat, säger oppositionsrådet Christian Widlund (C),
Man hade kunnat göra det mycket bättre om man hade arbetat med frågan, under längre tid, menar Widlund.
Också i Kvartetten förhandlade man fram ett politiskt program, att fullmäktige skulle ta beslut om ett sådant tillför ingenting, anser han.
S, V och C har lagt fram egna politiska program, medan MP demonstrativt inte gjort det utan hänvisar till det egna partiets handlingsprogram.