"Solidariteten backar vi aldrig från"
För drygt trettio år sedan slutade han gymnasiet. Tio år senare - 1984 - började han en anställning som lokalombudsman hos Skogsarbetarnas fackförbund. Efter en period som kommunalråd i Skinnskatteberg blev han invald i riksdagen 1994. Där sitter han fortfarande kvar. Sedan hösten 2004 utövar han dock sin dagliga gärning som statsråd i Göran Perssons regering. Han är ordförande för Västmanlands socialdemokrater och ledamot i partiets nationella styrelse. Han är gift och har tre barn. Under en timme skall vi föra ett samtal om socialdemokratins politik, utveckling och framtid. Hur skall det gå för det gamla partiet? Är det trött, gammalt och utslitet? Eller går det mot en ny vår? Möt Sven- Erik Österberg.
Moderaterna vill förbättra ekonomin för dem som arbetar genom att kraftigt försämra för arbetslösa och sjuka människor, säger Sven-Erik Österberg. Foto: Scanpix
Foto:
- Jag har en bok som heter "Femton år med Tage" som Tidens förlag gav ut i början på 1960-talet. Det som slog mig när jag läste boken var att den tidens socialdemokrati, till sin form och sitt tänkande, skiljer sig väldigt mycket från den socialdemokrati vi har idag. Förändringarna beror inte på att partiet gått åt höger eller vänster sedan dess. Det som hänt är istället att politiken gradvis anpassats till omvärldens förutsättningar och till människors växlande och förändrade förväntningar. Historien tar ju lika lite slut nu 2005 som vad den gjorde 1965. Socialdemokratin kräver inte någon särskild omvärld för att fungera och räcka till. Självklart bär vi med oss vår tradition. Men inte för att slaviskt följa den i varje form och tanke. Hade formerna för vår politik sett likadan ut nu som då så hade väljarna röstat bort oss för länge sedan. Och det med all rätta. 1960-talet hade givetvis sina förtjänster men ingen skall ju komma och säga att samhället var mycket bättre för medborgarna på den tiden.
<B>+ Men är inte det precis vad många säger?</B>
- En del av dem som hävdar sådana åsikter var nog inte födda på 1960-talet. Andra och äldre medborgare kanske framförallt minns de tider då de själva var i sin krafts dagar med ett ljust skimmer.
<B>+ Är inte påfrestningarna för den socialdemokratiska välfärdsstaten extra stora nu? EU: s inre marknad, globala klimatproblem, en gränslös ekonomi där hög svensk tillväxt växlas ut i arbeten i låglöneländer och ett slags "folkhemshöger" att fightas med på hemmaplan?</B>
- EU:samarbetet är faktiskt en del av lösningen och inte något problem i sig. Det är där vi har chansen att med politikens hjälp utveckla gemensamma sociala och miljöpolitiska regelverk som kan balansera marknadskrafterna. Rätt så klassisk socialdemokrati faktiskt.
Fast i nya former.
<B>+ Men partiet och väljarna verkar inte så förtjusta i EU?</B>
- Här har vi ett pedagogiskt problem, det förnekar jag inte. Steg för steg tycker jag ändå att vi får en annan diskussion. Om inte annat förstår nog alltfler att alternativet till EU vore ännu värre.
<B>+ Hur då?</B>
- Utan EU skulle vi inte ha en chans att hävda våra värderingar och uppfattningar på de gränslösa marknaderna. Vi som motsätter oss dumpning av löner och sociala trygghetssystem och som vill ha en grön omställning av samhället skulle vara helt utlämnade.
<B>+ Och moderaterna då? Hur ska ni hantera dem? Reinfeldt har ju seglat upp som en verkligt farlig utmanare inför valet 2006.</B>
- Tidigare har ju moderaterna försökt att vinna val genom att markera stora avstånd till socialdemokratisk politik. Nu har de bytt taktik totalt. Och snabbt har det gått. Jag tror att det kan ha gått för snabbt för dem.
<B>+ Hur menar du då?</B>
- Jag tänker på hur det skulle ha låtit i vårt parti om vi under loppet av några månader skulle ha totalsvängt i våra uppfattningar om arbetsrätten, skattepolitiken, friskolor, fackföreningar och public service TV/radio. Jag är övertygad om att det med all rätt hade blivit en storm i vårt parti om vi gjort något sådant. Moderaterna är, precis som vi, ett parti med gamla traditioner och engagerade medlemmar. Att deras partiorganisation samfällt skulle applådera det som nu sker inom moderaterna är otänkbart. Ett parti går inte att jämföra med ett företag som oberoende av sin historia försöker nischa in sig på olika lukrativa marknader. Ett parti har medlemmar, värderingar och nedärvda uppfattningar i centrala samhällsfrågor.
Förändringar av sådana saker måste ske gradvis. Skälen till förändringarna måste också ha sin grund i nya förhållanden i sakfrågor och/eller en annorlunda omvärld. Att snabbt och radikalt förändra några av sitt partis mest grundläggande uppfattningar bara för att vinna makten, ställer ju frågor om vad man egentligen vill använda makten till. Jag säger inte att moderaterna far med osanning men nog finns det skäl att fråga sig om de har en dagordning före valet och en annan efter ett eventuellt vinstval.
<B>+ Men att ändra sig kan väl inte vara fel i princip? Tror du inte att ni riskerar att göra en svag valrörelse om ert främsta argument mot moderaterna är något i stil med att "de talar väl men menar illa"?</B>
- Självklart måste vi ta dem på orden. På ett sätt innebär ju deras nya uppfattningar på en del områden en ökad uppslutning bakom välfärdsstaten. Det är jag glad för. På ett centralt område står de däremot för en mycket allvarlig skärpning av motsättningarna i samhället. De säger sig vilja förbättra ekonomin för dem som arbetar genom att kraftigt försämra för arbetslösa och sjuka människor.
<B>+ Tror du inte att även många socialdemokratiska väljare tycker att det ligger något i moderaternas förslag? Att de också tycker att det skall löna sig att arbeta?</B>
- Naturligtvis skall det löna sig att arbeta. Allt annat vore absurt. Men det är inte en särskild sorts människor som arbetar och en annan - och sämre - sorts människor som är arbetslösa och sjuka.
Tvärtom är det ju så i dagens samhälle att väldigt många människor riskerar att möta flera perioder av arbetslöshet under sitt arbetsliv. Vem som helst kan t ex drabbas av cancer, svåra depressioner, trafikolyckor och naturkatastrofer.
Tryggheten kan därför inte bara vara knuten till ett välbetalt arbete. Vi behöver också anständiga socialförsäkringar som ger människor möjlighet att komma igen efter det att de drabbats av svåra motgångar i livet. Mitt liv blir ju inte tryggare genom att andras liv blir otryggare.
<B>+ När du var ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott fick du ta emot mycket kritik från många arbetslösa människor som upplevde att en del av de åtgärder som arbetsförmedlingen tvingade dem att delta i, var meningslösa och ibland rentav förnedrande. Hur reagerade du på den kritiken?</B>
- Det är en viktig och svår debatt. I många fall har kritikerna rätt. Skall åtgärderna ha någon effekt måste de utformas i dialog med den enskilde. Det krävs också mycket större samverkan mellan arbetsförmedlingarna och de lokala arbetsmarknaderna.
Reformbehovet är stort - inte tu tal om den saken. Men jag tror inte för ett ögonblick att ökad otrygghet, kraftigt sänkta försäkringsersättningar och därmed växande fattigdom är lösningen på problemet.
<B>+ Är det om dessa frågor som valstriden kommer att bli hetast?</B>
- Det hoppas jag. Solidariteten kommer vi aldrig att backa ifrån.
Så jobbar vi med nyheter