Soldrivna vindar i bergen

VÄDERKRÖNIKA. Solinstrålning driver i bergsområden en vindcirkulation som kallas berg- och dalvind. När solen går upp värmer den upp bergssidorna och då varm luft är lättare än kall luft kommer luften närmast berget att stiga, vilket medför en vind uppför bergsluttningen. Ju längre solen skiner desto mer utvecklad blir cirkulationen och för att ersätta den luft som stiger, strömmar luft upp genom dalgången, dalvind. När solen sedan börjar gå ner kommer topparna av berget att avkylas mest och det skapas en nedåtgående vind. Under natten kommer den kalla luften att rinna ner genom dalgången, bergvind. Hur kraftiga dessa vindar bli beror helt på hur stor solinstrålning är och på den allmänna storskaliga vinden som drivs av tryckskillnader mellan lågtycks- och högtrycksområden. I de svenska fjällen, som ju befinner sig på hög latitud där solinstrålningen inte är så stor och där vi dessutom ofta har en rätt stor tryckgradient i västvindsbältet, så har dessa soldrivna vindar inte så stor inverkan. I Alperna däremot är det vanligt med vindar på 5-7 m/s. Ett extremt exempel är Kali Gandaki-dalen i Himalaya, en mycket djup och trång dal mellan två berg över 8000 meter. Här sätter vinden igång vid 10-tiden och förstärkt av speciella terrängeffekter accelereras vinden till 15-20 m/s under eftermiddagen.