Även om man börjat studera vädersystem tidigare, skulle det dröja tills att telegrafen gjorde intåg i historien 1837 innan man på allvar kunde börja samla information. Innan dess var insamlingen inte tillräckligt effektiv för att analysera väder i realtid. Kring 1850 hade man i USA etablerat ett nätverk av 150 stationer som tre gånger om dagen telegraferade sina observationer. Observationerna sammanställdes på kartor med vilka man kunde följa vädrets utveckling. Något av ett bekymmer för dåtidens väderanalytiker var att man ännu inte infört tidszoner eller någon standardtid. Man mätte tiden på dygnet efter solens position och detta ledde till att inrapporterade väderobservationer kunde skilja mycket i tid. Men vid järnvägsålderns begynnelse krävdes dock på allvar en synkronisering av tiden, vilket sedan skedde gradvis världen över under den senare hälften av 1800-talet. På sina sedermera "tidssynkroniserade" och allt mer utförliga väderkartor kunde man se att vädret rörde sig i sammanhängande zoner. En av meteorologins pionjärer, norrmannen Vilhelm Bjerknes, liknade senare dessa väderzoner vid det då pågående första världskrigets krigsfronter. Han valde att kalla dem just "fronter" och detta gör vi även idag. Se där, en snabbspolning genom meteorologins historia.
