Men först lite om emojins historia. Den första smiley-liknande figuren går faktiskt ända tillbaka till antiken. Enligt Internetmuseum, som har sammanställt emojins historia, hittade en grupp italienska arkeologer nyligen en glad gubbe på en kruka i Turkiet från år 1700 f. Kr.
Den första moderna emojin såg dagens ljus i Japan 1997. Då släppte den japanska mobiltillverkaren SoftBank en ny telefon där användarna kunde välja bland 90 olika symboler. I slutet av 2011 blev Apple först med att lansera emojis internationellt. Med ett alldeles eget tangentbord för dem påbörjades en världsomspännande spridning av användandet av de små figurerna. Året därpå fanns ordet emoji med i Språkrådets årliga nyordslista och det slutliga erkännandet kom 2015, när det skrevs in i SAOL, Svenska Akademins ordlista.
Men erkännandet av själva användandet har inte varit lika självklart. I början ansågs användandet av emojis, i alla fall i jobbsammanhang, tyda på inkompetens. Nu mer är det accepterat både internt på arbetsplatser, och till viss del även externt. Norrköpings kommun har ingen nerskriven policy kring emojianvändande, men har rekommendationer för hur de ska användas i sociala medier.
– Till exempel ska vi inte använda jättemånga emojis på rad. De som har en synnedsättning får våra meddelanden upplästa för sig och då blir det väldigt jobbigt om man får höra glad gubbe, tummen upp och så vidare. Vi använder det heller inte för att ersätta ett ord utan för att förstärka ett ord, säger Jennifer Jangert.
Internt är emojis flitigt använt i chatt- och mötesplattformen Teams. Där skickas ofta tummen upp och applåder får något som man är nöjd med.
– Det skulle bli väldigt tjatigt i flödet om alla skrev en kommentar. Det blir lättare att göra en "gilla", precis som på Facebook.
Tidningen Vision skriver om en internationell undersökning som gjordes i juni 2022. Den visar att många i dag inte anser att ett meddelande är fullständigt utan en emoji. Så många som sju av tio amerikaner är av den övertygelsen.
– Det är nog otroligt personbundet. Som igår var jag väldigt tacksam mot en person och då ville jag förstärka det och skickade en glad gubbe och ett hjärta. Men jag hade kanske inte skickat det till någon som var väldigt mycket äldre. Vissa kan nog uppfatta det som oseriöst i ett jobbsammanhang, säger Jennifer Jangert.
Hon tror att äldre som har mycket kontakt med barn och barnbarn via sms är mer vana vid emojis.
– För dem blir det naturligt, de märker att det ingår i sättet man kommunicerar. Då börjar man själv göra det efter ett tag. De som inte har så mycket sms-kontakt med yngre tror jag inte ser det på det sättet.
Åldersskillnaden mellan människor blir dock tydlig genom sättet vi använder emojis på. I en undersökning bland personer mellan 16 och 29 år som publicerades i höstas framgick vilka emojis ”bara gamla” människor använder sig av. Värst ansågs tummen upp vara.
– Det var ju vissa emojis som unga skrattar åt och absolut inte använder, eller använder ironiskt. Men vi på kommunen är aldrig ironiska i vår kommunikation, utan om vi gör en glad gubbe då menar vi att vi är glada, säger Jennifer Jangert.