"Slutet gott! Allting gott?"
VADSTENAI lördags var det premiär för "Slutet gott! Allting gott?" på Gräsgården i Vadstena. Det är en av Shakespeares mer okända komedier. - Vi fastnade för den för att den spelas så sällan, säger Pontus Plænge, konstnärlig ledare.
Pontus Plæenge fick idén till Shakespeare på Gräsgården och Malin Svarfar-Karlsson har medverkat i alla uppsättningar. Här gör de rollerna Parolle och Helen i Slutet gott! Allting gott?. FOTO: HENRIK FLYGARE
Foto:
- Han är en riktig tonåring, jag har jobbat i en skola själv, så jag vet. Det är en jätterolig roll, säger han.
Helen spelas av Malin Svarfar-Karlsson. Både hon och Andreas Lindal har medverkat i Shakespeare på Gräsgården sedan starten. Hon är också känd för tevepubliken från storsatsningen Herr von Hancken och såpan Nya tider.
Pjäsen är inte spelad i Sverige på mycket länge och behövde därför en ny språkdräkt. Pontus Plænge och Margot Lande började översättningsarbetet hösten 1999.
- Vi tänkte att vi skulle göra ett försök, så vi satte oss i en stuga på landet och upptäckte efter en tid att vi jobbade bra ihop. Efter tre veckor var fyra femtedelar av pjäsen översatt, berättar Pontus Plænge.
<b>Uppvuxen i Norrköping</b>
Pontus Plænge, som är född och uppvuxen i Norrköping, såg ett spel om Heliga Birgitta på den plats som en gång var nunneklostrets tillbyggda gård. Han insåg att platsen var utmärkt för Shakespeare, som skrev pjäser för utomhusmiljö. Tillsammans med Margot Lande bildade han teaterföreningen Martus som i samarbete med Vadstena kulturcentrum producerade den första uppsättningen 1996.
- Syftet var att det inte skulle bli så pretentiös teater, utan att folk känner att de kan komma som de är.
En publikundersökning som gjorts visar också att teaterbesökarnas inkomst och ålder är lägre än teatrarnas genomsnittsbesökare.
Drygt trettio personer är inblandade i årets uppsättning, men kärntruppen består av åtta personer. Att vissa återkommer år från år ger en grundtrygghet och de nya medverkande tillför ny inspiration, berättar Pontus Plænge. Gruppen har medvetet tagit avstånd från "originalitetshets", för att istället söka teaterns kärna, berättarglädje och skådespeleri.
- Jag gillar att spela här eftersom det är enkelt, inga mikrofoner eller ljussättning används. Och så får vi fin respons, säger Andreas Lindal.
Utomhusteater är förstås beroende av vädret. Men trots allt regn i fjol ställdes bara en föreställning in. Några gånger fick man ta en paus, för att vänta ut regnet.
- Vår erfarenhet av regn är att det kan skapa en känsla av gemenskap, att teater skapas av publik och skådespelare tillsammans, säger Pontus Plænge.
Shakespeare spelas i sommar på många håll runt om i landet. Pontus tycker att det enbart är positivt. Han upplever inte heller någon konkurrenssituation i förhållande till Vadstena-akadmien. Tvärtom.
- Vadstena-akademien har skapat en tradition av sommarspektakel och det är en mycket viktig del för att det här ska falla väl ut. Vi umgås och utbyter erfarenheter. Att det spelas två operor och en Shakespearepjäs samtidigt i en liten stad är något unikt, säger Pontus.
Så jobbar vi med nyheter