Malin Lindholm köpte sin första Shar Pei för 12 år sedan.
- Jag älskar den här rasen, men jag kommer aldrig skaffa en till. Puma är min fjärde och absolut sista Shar Pei, hon är den som blivit äldst med sina sju år. Det är alldeles för mycket sjukdomar och problem i rasen, säger hon.
Hemma hos henne är en vägg full med utställningsrosetter, Puma blev Svensk champion. Nu är hon en pensionär som tar det lugnt för att hon är sjuk. Hon lider av Shar Pei-feber, en kroniskt återkommande sjukdom med feber och värk, som ofta slår ut njurarna.
Sjuk allt oftare
- De dagar hon har febern svullnar hennes leder och hon får jätteont. Jag får bära henne ut så hon kan kissa. Nu kommer sjukdomen allt mer ofta, i början var det kanske fyra gånger per år och nu en gång i månaden. Jag vet inte hur länge till hon kommer vara i livet. Kan vara en vecka eller ett år, men ska det fortsätta så intensivt som det gjort nu måste jag kanske ta bort henne.
Pumas feber bröt ut relativt sent i hennes liv. Innan hon blev sjuk hann Malin ta en kull valpar.
- Hon fick fyra valpar, alla fick operera ögonlocken. Veterinären sätter ett stygn så att ögonlocket hålls uppe och inte skaver sönder hornhinnan. Det är inte roligt att åka och söva en liten valp. En av hundarna fick dessutom opereras i vuxen ålder för ett annat ögonproblem. Den fjärde valpen fick matallergi.
Fetaste valpen först
Vart anlagen för ögonen kommer från är oklart. Både hundar med stora ögon och med stängda ögon får valpar med problemet.
- Puma har stora ögon och valparna hade ögonen öppna från början. Den första valpen som stängde igen sina ögon var det som var tjockast och rynkigast. Den sista som gjorde det var den smalaste som jag fått flaskmata. Hon gick ut en dag i blåst, sedan då hon kom in var ögonen stängda.
Då bestämde sig Malin för att inte ta någon mer kull.
- Jag vill kunna titta mina valpköpare i ögonen och säga att de har fått en frisk kamrat. Det kan jag inte göra idag, det är för mycket problem.
Blev motståndare
Malins åsikter som rasens problem var inte populära.
- Jag skrev på min hemsida att jag skulle sluta med rasen, på grund av sjukdomarna. Då blev jag kontaktad av uppfödare som tyckte att jag skulle ta bort det jag skrivit, för att det var dålig reklam för rasen. Men det är ju bättre att se problemen och ta tag i det istället för att mörka det. Jag blev även fint ombedd att gå ut ur rasprojektet på Shar Pei-klubben för att jag hade åsikter om det här. Då var jag plötsligt en motståndare.
För två år sedan påbörjade Svenska kennelklubben och Jordbruksverket ett projekt, för att tillsammans med domare på utställningar försöka reda ut extrema raser.
- Jag var med på kennelklubben då de började med projektet. Men det tar tid att utforma sådant. Jag tror det går att få ordning på det, om folk släpper på utseendefixeringen och bara avlar på riktigt sunda hundar. Tyvärr är människan tävlingsinriktad, det räcker med en enda domare som dömer fram ett visst ideal. Det bästa vore om man tog bort tävlingsbiten på de utsatta raserna. Att bedöma hälsa och kvalité räcker, säger Malin Lindholm.