Slumpen räddade Samir
Av en slump lämnade Samir Salihovic sin hemstad Srebrenica i maj 1992. Det räddade förmodligen hans liv. Två dagar senare startade ett krig som ledde till en massaker. I dag har det gått tio år sedan 8 000 bosnienmuslimer mördades av serbiska soldater.
Samir Salihovic berättar om de fruktansvärda åren under kriget. Här med sin son Anel. Foto: Niclas Sandberg
Foto:
Två dagar senare inledde bosnienserberna ett krig mot muslimerna i landet. Det muslimtäta området kring Srebrenica drabbades hårt av serbernas framfart. Folk från landsbyggden sökte skydd i staden och på ett par dagar ökade stadens befolkning från 8 000 till 40 000 människor.
- Det var katastrof. Maten tog slut. Som tur var kastade hjälporganistaioner ner mat från flygplan, annars hade folk svultit ihjäl, säger Samir.
FN-soldater flydde
Samirs mor, två bröder och kusin fick bo hos några bekanta, medan han själv tillsammans med sin kusin och far flydde från Belgrad till Makedonien.
Läget i Srebrenica blev mer och mer kaotiskt, allt eftersom serberna intog staden. Till slut, 1993, utsågs staden till en så kallad frizon av FN, och FN-soldater placerades i staden.
-Eftersom det var en så kallad frizon samlade FN-soldaterna in alla vapen. Men efter ett tag flydde FN-soldaterna själva. Då blev det panik i staden och folk flydde ut i skogen för att gömma sig, säger Samir.
Tusentals avrättades
Året var 1995 och serberna gick ut med ett löfte till lokalbefolkningen; om alla samlades vid en särskild träffpunkt så skulle de bli transporterade till muslimska zoner .
- De sa att de det bara var staden de ville åt, inte människorna. Min bror och kusin som gömde sig i skogarna trodde inte på löftet och gick inte dit. Men många andra gjorde det, tyvärr.
Löftet visade sig mycket riktigt vara tomt. De serbiska soldaterna skiljde ut män över 16 år från kvinnor och barn.
- Samtliga som de plockade ut avrättades. Det var ingen som klarade sig. Sammanlagt var det runt 8 000 människor, säger Samir.
Farlig vändring
Samirs äldsta bror och kusin, som båda hade hunnit bli 17 år, klarade sig undan massakern genom att hålla sig kvar i skogen. Istället väntade en lång och farlig vandring till närmaste muslimska zoon.
- Det var åtta mil till närmaste säkra plats. Tänk dig härifrån och till Motala. Det är serber överallt och du vet bara ungefär i vilken riktning du ska gå, säger Samir.
- Min bror och kusin gick i en grupp på ungefär 50 personer. Då och då stötte de på serbiska soldater som sköt efter dem. Efter varje sådant möte så hade ungefär hälften dödats. Bara några stycken lyckades ta sig hela vägen.
Samirs bror var en av få som kom fram. Men hans kusin och svärfar blev offer för de serbiska soldaternas kulor.
- Jag sörjer min kusin mycket. Det känns som jag tog hans plats när jag åkte till Belgrad för att jobba hos min andra kusin, hans bror. Jag och min familj har ändå haft en enorm tur. Det är ytterst få familjer som har klarat sig så bra som vi.
I dag bor Samir med sin fru Sanela och två barn i Norrköping. Han säger att det tog honom flera år att gå vidare.
- Folk frågar om jag vill flytta tillbaka, men det är väldigt svårt att svara på. Mitt liv här i Sverige är något helt annat än livet i Bosnien.
Viktiga minnen
- Samtidigt är det väldigt viktigt att muslimer bosätter sig i Srebrenica igen och bevarar minnena. Vi får inte låta serberna vinna. Fast det är naturligtvis inte lätt för muslimerna att bo tillsammans med serberna.
- För oss som flydde utomlands finns det nu ett viktigt uppdrag. Vi måste berätta för alla om vad som hände. Efter tio år är det fortfarande folk som tvivlar och vägrar tro på massmorden, trots alla bevis som finns.
Själv har Samir likgiltiga känslor för serber omkring honom.
- Jag vet vilka som är serber i stan, men jag ser till att inte ha något med dem och göra. Då vänder jag mig hellre om och går en annan väg, säger han.
Nu hoppas Samir att någon ska ställas till svars för det som hände.
- Först och främst är det naturligtvis ledarna Mladic och Karadzic som jag vill se inför domstol. Men jag är också mycket besviken på hur FN agerade. Det skulle vara mycket lättare för anhöriga till offren att gå vidare om de som bär skulden straffades.
Så jobbar vi med nyheter