"Slopa Ams"
- Hela Ams-organisationen skulle kunna slopas, säger Sixten, 62.Han har mer erfarenhet av arbetsförmedlingen än de flesta, efter sina två och ett halvt år som arbetslös.- Allt är ändå upp till en själv. Och några jobb finns ju inte.
Till Arbetsförmedlingen har Sixten styrt sin kosa otaliga gånger under sin arbetslöshet. Men för hans del kan hela förmedlingsbyråkratin lika gärna slopas. Allt är ändå upp till den arbetssökande själv. Foto: Andreas Skogh
Foto:
- Och där frågade de bara, om jag skulle börja direkt eller om jag ville vänta till måndag.
1967 köptes Gylling av L M Ericsson, och där blev Sixten sedan kvar. Ända fram till, som han säger, sista lyset släcktes - den 30 december år 1999. Lager, reservdelar, inköp var vad han då framför allt hade arbetat med.
Sedan såg till en början allt ut att ordna sig. Sixten kom med i Norrköpingspaketet, och för att få praktikplats ringde han då upp en av de gamla leverantörerna. Praktiken övergick i fast anställning, och allt var åter som det skulle vara.
Tvangs skära ner
Men sedan flera kunder flyttat till lågprisländer tvangs Sixtens nye arbetsgivare skära ner. I oktober 2002 steg Sixten ut i den arbetslöshet, som sedan visat sig omöjlig att komma ur.
- Att jag skulle hamna i den här situationen kunde jag inte ens föreställa mig. Jag var helt säker på, att jag skulle kunna få jobb, säger Sixten.
Från denna tidpunkt, och i nu två och ett halvt års tid, har han sorterat under arbetsförmedlingen. Det är också just därför, som han nu inte vill framträda med sitt rätta namn.
- Jag har hört om folk, som råkat illa ut när de kritiserat. Man blir rättslös, man måste göra som förmedlingen vill.
Lite nedbrytande
Jobb har han sökt, hela tiden.
- Varannan dag har jag gått till arbetsförmedlingen, över hela landet har jag har sökt alla jobb som jag skulle kunna klara av.
- Varje gång träffar man då i stort sett samma folk, och det är ju lite nedbrytande med så många som varit arbetslösa så länge. Då känns det lite mer hopplöst för ens egen del också.
Och företagen, de har så många jobbsökande att de ofta inte ens bryr sig om att svara. Det senaste avslaget fick Sixten i alla fall skriftligt. Av det framgick, att det fanns 478 sökande till jobbet.
Inte mycket bevänt
Det enda som "hänt", under dessa två och ett halvt år med arbetsförmedlingen, är att Sixten deltagit i en s k åtgärd.
Efter de inledande informationsmötena har annars kontakten med förmedlingens tjänstemän inskränkt sig till att var tredje månad (per telefon) avlägga rapport, och att en gång i halvåret göra upp en handlingsplan (som det enligt Sixten inte är mycket bevänt med).
I samband med detta planerande har han också fått träffa någon arbetsförmedlare.
- Den förste var en mycket trevlig man, som engagerade sig. Men han gick i pension redan någon vecka senare. Nästa förmedlare var stressad och ganska så oengagerad. Jag fick ett papper med ett företag på och blev tillsagd, att det jobbet skulle jag söka.
Blev förvånad
Nu sökte ju redan Sixten på egen hand en massa jobb, och när han tittade närmare på pappret blev han förvånad. Det jobbet kunde knappast vara något för honom.
- Och på företaget nästan skrattade de åt mig för att jag sökte. Men förmedlaren skulle väl skriva in nåt i sin dator om, att ett arbete hade anvisats.
Trevligt tidsfördriv
Under sex månaders tid deltog Sixten i en åtgärd, ett slags kurs hos ett av alla de nya coachingföretagen. Som tidsfördriv kunde det vara riktigt trevligt, och kaffe bjöds det också på. Men med att få jobb hade det hela knappast något att skaffa.
Sixten berättar, att arbetsförmedlingen fick direktiv om kursen från länsarbetsnämnden och att det var bråttom värre när gruppen sattes ihop. Det blev, kunde han konstatera, väldigt många äldre arbetslösa som samlades där.
Skulle pensioneras
- En sa att han skulle ju inte ens hinna därifrån innan han blev pensionerad. Honom såg jag heller inte till sedan. Men det fanns andra, som bara hade ett halvår kvar till pension när åtgärden var slut.
- Utbildningsföretaget hade visst lite fel föreställningar, för de började med att prata om hur glada de var att vi hade valt just dem. De blev lite förvånade när de insåg, att vi var ditkommenderade allihopa.
Den stora behållningen var de fyra veckornas praktik, som Sixten själv ordnade och där han fick bringa ordning i ett reservdelslager.
- Det var gott! svarar han på frågan om hur det var att få jobba igen.
- Jag kände, att det är ju just sådant här som jag är bra på. Fast på den där korta tiden hann jag ju bara med att börja.
- Men egentligen tycker jag, att sådana praktikplatser för vuxna borde slopas. De ger ju bara företagen gratis arbetskraft, så att de inte behöver anställa.
Många knäckta
Om han fått behålla sitt sista jobb, och alltså följt med i löneutvecklingen där, skulle han nu ha haft 4.000 kr mer i månaden. Netto.
- Och det är ju för de pengarna, som man skulle ha gjort allt det roliga.
Efter sina år i arbetslöshets-Sverige säger Sixten att visst finns det också en del sådana, som egentligen inte vill jobba.
- Men de är inte många. Däremot har jag träffat på många, som blivit ganska så knäckta av att gå arbetslösa.
- Fast själv har jag vägrat att bli riktigt nedslagen. Det är jag nog alltför tjurskallig för, säger Sixten.
Så jobbar vi med nyheter