För överstelöjtnanten Anders Ahlin bor och arbetar i Boden men rötterna finns i Norrköping. Här gick han i De Geergymnasiet, innan han blev officer 1982. Det är i Boden, som det vanliga livet finns, arbetet, familjen med hustrun och de två tonårsbarnen.
Men under sex månader har 52-årige Anders Ahlin levt ett liv ganska fjärran från den svenska tryggheten, när han har varit stationerad i Camp Shaheen. Här har han jobbat på den afghanska staben, främst med militär planering. Han har bland annat arbetat för bättre utbildning och träning för de afghanska soldaterna.
- Det största problemet i Afghanistan är att så många människor inte kan läsa och skriva. Detta gäller även för människor i armén. Det blir oerhört komplicerat att genomföra saker, när man inte kan skicka ut en order, eftersom människor inte kan läsa den, konstaterar Anders Ahlin.
Dränerats på folk
Analfabetismen är ett stort hinder i förändringen, för att bygga ett nytt Afghanistan. Andra utmaningar är hur man ska administrera ett land, som är uppbyggt av ett klantänkande, av olika språk och kulturer och där de personliga kontakterna är livsavgörande. Hur bygger man ett lokalt närsamhälle, när administrationen inte finns eller inte fungerar från central till lokal nivå? Det undrar Anders Ahlin.
Krig och inbördeskrig har dessutom raserat allt vad infrastruktur heter och landet har dränerats på kompetenta människor, konstaterar Anders Ahlin.
- Merparten av utbildade afghanska soldater och poliser dör till exempel för att sjukvårdskedjan är trasig. På ett sjukhus fanns bara tre utbildade läkare, men där behövdes ett 40-tal läkare, säger Anders Ahlin.
Trots de enorma svårigheterna, ser han ändå möjligheter för landet, men tror också att återuppbyggnaden kommer att ta tid.
- Sida anser att det kommer att ta tre generationer för att byggas upp Afghanistan igen. Landet måste bygga upp underifrån, från gräsrötterna. Det gäller också att få bort alla utländska intressenter i landet, säger Anders Ahlin.
Stridande förband
Han tjänstgjorde i Afghanistan för första gången vintern 07/08. Då var han i stridande förband. Men rädslan har han bearbetat.
- Visst finns det hot, i form av vägbomber och minsprängningar men ju mer jag jobbar i Afghanistan, desto mer förstår jag hur viktigt vårt engagemang är. Jag skulle kunna tänka mig att åka dit igen.
"Extremt vänliga"
Det som han bär med sig från sina två vistelser i landet, är alla möten med människor.
- Människorna är extremt vänliga och de som jag träffade för tre år sedan, kom ihåg mig. Det var fantastiskt. Dessutom kan man ha roligt tillsammans med afghanerna. Man skrattar ofta mycket tillsammans, säger han.
Tillsammans med alla mentorer på brigad- och kårnivån bodde Anders Ahlin på en amerikansk camp, Camp Mike Spann, som ligger inbäddad i den afghanska campen, Camp Shaheen. De flesta svenskarna på den svenska huvudcampen, Camp Norden Light, ligger också den i Masar-e-Sharif.
Tjänstgöringen i Afghanistan, ser Anders Ahlin som självklar. Det ingår i en officers uppdrag, om riksdag och regering har bestämt att svenska soldater ska tjänstgöra där, anser han.
- Det vore förmätet av mig att inte åka till Afghanistan, säger han.