"Det är en slags katastrofpjäs som utspelar sig på den årliga reggaefestivalen i Skärblacka", säger Frida Nyström, regissör.
"Fabriken" är en dystopisk katastrofpjäs skriven av Kvartersteaterns husdramatiker Anna Nygren. Hon är från Kimstad, gick på högstadiet i Skärblacka och är numera verksam i Göteborg.
– Det är faktiskt den sista skräckteatern som vi gör. Vi har kört det i tio år nu, och vill testa på ett annat upplägg nästa år. Så det är lite grann sista chansen att se just den här genren hos oss, i alla fall just nu, säger Frida Nyström, regissör och verksamhetsansvarig.
– Det är en pjäs som är skriven av Anna Nygren, som har skrivit alla våra skräckteatrar. Den utspelar sig i Skärblacka. Hon har ett minne av att när hon gick i skolan där så satt det information överallt i alla klassrum om vad man skulle göra om det gick ett gaslarm, eftersom det finns den här stora fabriken i Skärblacka. Så pjäsen är skriven utifrån det minnet, kan man säga.
– Det är en slags katastrofpjäs som utspelar sig på den årliga reggaefestivalen i Skärblacka. Det är en massa folk där, och så går det ett larm, för att det har släppts ut en gas. Det är ingen som vet vad som har hänt, om det är en olycka eller en terroristattack. Och de kommer inte därifrån, så de börjar tro att de är utsatta för något slags experiment, berättar Frida Nyström.
– Egentligen handlar det om hur människor agerar under en katastrof, när det börjar bildas konspirationsteorier och olika grupper. Människan blir väldigt farlig för sig själv, människor blir väldigt farliga när de är rädda.
Skräckteatern spelas i tredje kammaren på Teater Bråddgatan 34. Totalt blir det sju föreställningar.
Sju personer, varav de flesta ungdomar, medverkar i pjäsen. Huvudrollerna, Melanie och Kimberly, spelas av Evelina Belekova och Wilma Stenberg. Övriga medverkande är Alva Edström, Olivia Carlén, Mikael Wallentin, Helena Haag och Thomas Brorsson.
En otäck stämning byggs upp av ljuseffekter och vad Nyström kallar "dödsreggae", mycket långsam reggae. Det finns inslag som anspelar på hallucinationer, och scenen är enkel, en gräsplätt med skräp på.
– Med tanke på allt som händer i världen just nu så känner jag...när Anna skrev den här pjäsen för snart två år sedan, då var det väldigt mycket mer fiction än vad det känns som nu. Då var krig och sådant väldigt långt borta och det är det ju inte längre. Det tycker jag ger ytterligare en dimension till det här.