– Jag hade varit hos min svärmor och ätit påsklunch. På kvällen kom jag och min bror, som också var med, på att vi skulle åka och hälsa på en kompis i Hageby. Vi hittade inte riktigt och när vi såg en samling människor stannade vi för att se varför de var där, säger mannen.
Han parkerar bilen, går några meter, som tar några minuter - sedan känner han en skarp smärta i benet, faller ihop och inser att han blivit skjuten.
Av vem har han ingen aning om. Han har heller ingen aning om vilka människorna i samlingen är. Han har inte sett någons ansikte. Inte sett något vapen, men tror sig hört ett, eller två skott.
– Jag vet inte, jag var så chockad jag har jätteont i benet, säger han.
Enligt första polisförhören ska hans bror hjälpt honom in bilen, därefter ska de kört tillbaka till svärmodern som följde med och visade vägen till sjukhuset. Idag säger han att han och brodern åkte direkt.
Efter närmare en timmes förhör ställer advokat Thomas Bodström en rak fråga.
– Var det inte så att du egentligen åkte till Norrköping tillsammans med andra i en av de bilar som åklagaren redovisat kom till platsen, för att bråka?
– Vadå? Absolut inte! Jag åkte inte med någon och jag kom till gatan av misstag, svarar mannen.
Åklagare Thomas Ramstedt konstaterar i slutet att alla här inne i rättssalen är övertygade om att mannen inte berättar allt han varit med om.
– Är det av rädsla?
– Allt jag har varit med om har jag berättat, säger mannen avslutningsvis.