"Skönt att ni inte ringer längre"
För många är det en omställning kantad med problem.Att som elitidrottare påbörja det främmande, skrämmande livet utan sin sport.Andreas Gustafsson, 26, utgör ett undantag.- Det är skönt att ni i pressen inte ringer längre, säger han.
Ångrar inget. Andreas Gustafsson har klarat av den svåra omställningen från ett liv som elitidrottsman till en vanlig Svensson. "Det fanns en liten rädsla men jag har klarat det bra," säger han. Foto:Jan Forsby
Foto: Fotograf saknas!
En anonym tillvaro utan några prispallar och uppmärksamhet.
Andreas Gustafsson gav boxningen allt, andades träning och levde för de stora matcherna och mästerskapen.
I dag njuter han av att slippa det.
- Jag hade bestämt mig och startade på ny kula direkt. Det fanns en liten rädsla där men jag saknar inte boxningen och ångrar inte mitt val, säger han.
Ville plugga
Efter sista matchen, det missade OS-kvalet i Göteborg 2004, sökte han omedelbart till universitetet.
Med drygt halva utbildningen avklarad inser "Ante" att det var ett klokt val.
- Det kan vara ett svårt steg att ta, in i vardagen efter karriären, det förstår jag. Men jag har klarat det bra.
Tankarna och intresset att testa på kampsporten shootfighting började rotas redan under den aktiva boxningskarriären som gav fem SM-guld och ett EM-brons.
I dag tränar Gustafsson sex dagar i veckan för att inom en snar framtid kunna gå B-matcher (den näst högsta kategorin) inom sporten.
- Jag har en stark ambition och vilja att lyckas. Nu är jag skadad i axeln och missade NM men tränar varje dag när jag är frisk. Jag hoppas att få gå en match snart.
Mentala förändringar
I idrotts-Sverige har debatten om elitidrottarnas bräckliga vardag efter karriären fått rejäl fart efter att brottaren Mikael Ljungberg tog sitt liv i november förra året.
OS-guldmedaljörens självmord födde en rad frågor.
Ligger ansvaret enbart på den individuella idrottaren eller har omgivningen en roll att fylla för att stötta densamme efter avslutad karriär?
Andreas känner inte igen sig i Ljungbergs svåra tid men upplevde andra mentala förändringar.
Svår jämförelse
- Det är svårt att jämföra oss två, han hade mycket mer framgångar, men jag hade otroligt svårt att hitta motivation för att gå till shoot-träningen i början.
- Jag vet inte varför men jag kände jag mig nästan död inombords. Tidigare hade jag hela tiden ett konkret mål att se fram och träna mot. När det målet inte längre fanns kände jag mig vilsen.
Ekonomiskt innebar det också helt andra förutsättningar när handskarna placerades på hyllan för gott.
Gustafsson som ingick i SOK:s satsning fick inte längre några pengar därifrån när han la av.
- Visst kan jag sakna att ha pengar i plånboken. Som student är man fattig som en kyrkråtta men jag höll aldrig på för pengarnas skull.
Andreas Gustafsson var rejält trött på boxningssporten när han la av.
Tillsammans med pappa och tränaren Roger kallade de sporten för "genomrutten, fylld med mutor".
Förbannad
- Jag var ganska förbannad då. Den biten saknar jag ingenting. Att inte vara uppmärksammad längre gör inget, det är skönt ni inte ringer längre.
Så jobbar vi med nyheter