Justitieombudsmannen ger Kriminalvården mycket hård kritik och påpekar bland annat att myndigheten bryter medvetet mot hur lång tid någon ska sitta i häkte innan den ska placeras på anstalt.
2022 dömdes en då 32-årig man till sju års fängelse för grov mordbrand, mordbrand och sexuellt ofredande. Brott som inträffade på en ort i Uppland. Mannen placerades i häkte i väntan på att han skulle få en fängelseplats.
Först placerades han i häkte i Sollentuna. Där satt han ungefär två månader och sen förflyttades han till häktet i Norrköping. I Norrköping satt han åtta månader i häkte. Viktigt i sammanhanget var att mannen satt häktad utan så kallade restriktioner.
Att sitta drygt tio månader i häkte efter att ha fått sitt straff fastställt strider mot strafftidslagen. Lagtexten säger bland annat att "Tiden i häkte inte får vara längre än nödvändigt och inte längre än sju dagar, om det inte finns särskilda skäl för en längre tid. Även om det finns särskilda skäl får tiden inte vara längre än trettio dagar".
Den dömde mannen anmälde det inträffade till JO. I sin anmälan påtalar mannen, som idag är 34 år, att han på grund av den långa häktningstiden har fått sömnsvårigheter och tar sömnmedicin. Han skriver också att situationen var värst på häktet i Norrköping.
Mannen fick sitta i häkte med isolering trots att han inte hade restriktioner som krävde det.
Nu ger JO Kriminalvården mycket hård kritik för hur man har hanterat mannens ärende. JO konstaterar att mannen fick vistas drygt tio månader i häkte trots att taket för att vänta på anstaltsplats ska vara 30 dagar. "NN:s utdragna vistelse i häktet strider alltså flagrant mot strafftidslagen. Kriminalvården förtjänar allvarlig kritik för detta", skriver JO.
Myndigheten har också mycket frän kritik mot att mannen under den första tiden när han var häktad, i häktet i Sollentuna, inte fick komma till så kallad gemensamhetsavdelning. Det trots att han inte hade några restriktioner.
Enligt strafftidslagen är maxtiden 30 dagar som någon ska sitta i häkte i väntan på plats på anstalt.
I sin slutsats kring ärendet skriver JO att ärendet på ett tydligt illustrerar sätt vilka konsekvenser den ansträngda beläggningssituationen inom Kriminalvården får.
"Som framgått är det ännu ett exempel på att myndigheten inte förmår att upprätthålla vare sig den grundläggande rätten till gemensamhet eller den absoluta fristen i strafftidslagen för frihetsberövade fängelsedömda personer. Det är allvarligt. Jag kommer att fortsätta följa utvecklingen", skriver JO.