Sköna orgelminnen från både staden och landet
Oförglömliga musikminnen, härligt klingande kyrkorglar både på Vikbolandet och i stan... om sådant handlade det.När organisten, numera även professorn, Ralph Gustafsson återvände för att berätta minnen från 60-talet.Då Norrköpings musikliv var så sprudlande, och så uppfyllt av särpräglade personligheter.
Orgelprofessorn Ralph Gustafsson på återbesök i S:t Johannes kyrka, som han har så många goda inte minst 60-talsminnen ifrån. Foto: Anita Kjellberg (011-200 462) anita.kjellberg@folkbladet.se
Foto:
I trädgårdsmästarhemmet i Dagsberg fanns ett piano, där modern spelade Aftonklockor. Det pianot kom redan tidigt att utöva sin synnerliga lockelse på Ralph Gustafsson, född 1950.
Och han berättade om skolan, med läraren Allan Åsberg som också var kantor. Åsberg var mer intresserad av musiken än av undervisningen, och han blev Ralphs förste pianolärare.
Ett stycke av Bach
Snart fick den blivande organisten öva även på Dagsbergs kyrkas orgel, splitter ny då i början av 60-talet. Tidigt kände han dragningen till orgelmusiken, insåg allt tydligare att det var där hans framtid fanns.
I omgivningen fanns de som var tveksamma, men konfirmationsprästen Carl-Olof Herrman uppmuntrande honom. Ralph fick spela orgel till psalmerna. Och någonstans i uppväxten figurerade där också en kvinnlig orgellärare, som hann dela med sig av sin förkärlek för fransk spelteknik och musik.
På gudstjänsterna fascinerades Ralph av både kyrkorummet och musiken. I Furingstad fanns en kantor Anita Johansson, som en gång lät honom spela postludiet. Det blev ett litet stycke av Bach, och detta var första gången som han spelade "på riktigt" i kyrkan.
Stora världen
I Tåby och Kuddby fanns märkvärdiga gamla kyrkorglar. Men även om Vikbolandet räckte långt så var världen ju större ändå. I Norrköping fanns Matteus kyrka med dess organist Nils Eriksson, under många år en central gestalt i stadens musikliv.
- Han var en verklig Norrköpingsprofil med sitt stora vita hår och bredbrättade hatt, en sådan som man kände igen på stan. Som musiker var han något av ett universalgeni.
- NIls Eriksson komponerade också, på den tiden spelades orkestermusik av honom även i radion. Och han tog min önskan om att bli kyrkomusiker på allvar.
Hos Eriksson fick Ralph nu lektioner om söndagarna, i orgelspel och harmonilära. En annan elev vid samma tid var Hans Fagius, numera väl landets mest uppburne organist.
- Snart fick jag vikariera en del för Nils Eriksson, bland annat vid aftonsången. Orgeln i Matteus gjorde ett otroligt intryck på mig, jag frossade i klangpaletten som den hade. Men jag minns också vilken väldig upplevelse det var, när Olle Elgenmark efterträdde Nils Eriksson och genast fick fram en helt annan klang ur orgeln.
Lite speciell
I realskolan hade han Erik Häggström som musiklärare. Häggström var även organist i S:t Johannes, och Ralph kom nu att vistas en hel del där. En gång var när han, för att få stort A i musik, skulle spela upp ett orgelstycke utantill.
- Jag spelade, men mitt i stycket gick Häggström sin väg och sade bara att jag kunde fortsätta öva själv. Men jag fick i alla fall stort A. Häggström var lite speciell, alltid jäktad. Han pratade så fort, att det knappt var någon som hörde vad han sade. Man brukade säga om honom att han var punktlig, eftersom han aldrig kom för tidigt...
Ralph fick hjälpa till med allehanda i S:t Johannes, idel sådant som var nyttigt för hans utveckling. Ackompanjerade, spelade soloorgel, hade hand om kören.
Han hade också börjat vikariera i kyrkor på Vikbolandet, satt en hel sommar i Kuddby kyrka och spelade igenom Mendelssohns kyrkomusik.
- Från den stunden blev jag en obotlig romantiker.
Passerar revy
Musikernamn från tidens Norrköping passerar revy, flera för den delen kvar bland oss än idag. De eminenta musiker som fostrats hos Immanuelskyrkan, där då Stellan Jonsson och Lennart Krantz var verksamma. Bengt-Göran Skölds start i S:t Olai, oförglömlig. Och så Hans Zimmergren i Hedvigs, med inspirerande musikalisk bredd.
Sedan blev det, in på 70-talet, studier på Musikhögskolan där Ralph Gustafsson längre fram i tiden blev lärare och nu även är professor i orgel. Som han också ständigt fortsatt spela; på skiva, liksom i otaliga kyrkor. På senare år mest i Maria Magdalena i Stockholm, där han är organist.
Som grundval bär han med sig minnena från det intensiva musiklivet i 60-talets Norrköping. Med all den orgelmusik, som han där hörde och själv spelade - och med alla de besjälade musikmänniskor, som befolkade hans uppväxt.
Så jobbar vi med nyheter