Skilda världar möttes på dagcentral som läggs ner
NORRKÖPINGSkilda världar möttes, när kommunalrådet Rita Eklund med tjänstemän skulle förklara för pensionärerna på Ängslyckan varför deras dagcentral läggs ner.- Finns det inga känslor hos er? undrade en.- Det här är inget beslut, som jag jublar över, svarade Rita Eklund. Med vad som väl får förmodas vara ett rejält understatement.
Rita Eklund hade det hett om öronen, när hon skulle förklara nedläggningen av dagcentralen. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
Om hur Norrköping förut haft stor dagverksamhet men nu skurit ner från 31 milj kr till 19 milj kr, om hur man nu satsar på de allra mest behövande - dementa, svårt handikappade mfl. Det ska bli några större aktivitetscentra, och så lokala träffpunkter.
<b>Det brast lös</b>
Men Ängslyckan skulle ju finnas kvar, och det skulle finnas personal kvar här...
- Hur många då? ville någon veta.
- En halv, svarade kommunalrådet.
Och vid det beskedet brast det lös:
- Det går väl inte, om ni tar bort all personalen och ersätter dem med en halv.
- Ni pratar ju bara om dom som har det allra sämst. Inte om alla oss andra.
Och de påpekades från många håll att här hade man arbetat hela sitt liv, och skatt hade man minsann betalt. Och det taltes här och där även om ättestupan som ett alternativ till det som Norrköpings kommun nu håller på med.
<b>Inte detsamma</b>
Vård- och omsorgschefen Lars Carlsson gjorde en del klargöranden:
- Ängslyckan ska den 1 september omvandlas från dagcentral till träffpunkt. Och en träffpunkt kan inte ha samma verksamhet som en dagcentral.
I stället för den nuvarande personalen, med en på heltid och två på halvtid, blir det nu en person fyra timmar om dagen. Mat kan beställas från storköket på Sandbyhov, och stort mer än så är inte bestämt.
Men vart tar då allt det roliga vägen? Sånt som man nu haft varje dag - bingon, underhållningen, resorna, festerna...
- Vi måste hitta nya former, sa Rita Eklund. Och ni kan också påverka vad ni vill göra.
- Jamen, vi vill ju att det ska vara som det varit.
- Ja, precis som det varit ska det vara.
<b>Starta förening</b>
Områdeschefen Liselotte Kjellander talade om den förening, som man nu vill få pensionärerna att starta. Dagcentralen Gustav Adolf, omskriven i Folkbladet, drivs med lite personal och aktiva pensionärer - och fungerar mycket bra.
Sådant byggs dock inte upp på en gång och anhörige Claes Rytzner beklagade, att man drar ner så här abrupt i stället för att under en övergångsperiod ge pensionärerna ordentlig hjälp med att starta förening.
Han fick också stormande applåder, när han berömde verksamheten på dagcentralen - de härliga dagliga måltiderna, med stämning så munter att man kunde tro sig vara på någon spansk restaurang.
<b>Göra en del själv</b>
Åke Larsson, en av esökarna på Ängslyckan, trodde för sin del att pensionärerna med tillräcklig hjälp kan göra en hel del själva.
- Visst, det går säkert att få igång folk lite i taget. Det är ju heller inte bra att bara sitta och ta emot, man kan bli söndervårdad. Så vi får försöka se realistiskt på det här.
Men för de allra flesta dominerade sorgen och pessimismen inför stängningen av den kära dagcentralen. Lokalerna finns visserligen kvar - men förutsättningarna är ju med ens så ändrade.
De allra flesta var också betydligt mer pessimistiska än Åke Larsson, när det gällde att ta saken i egna händer:
- Här har vi arbetat hela vårt liv. Ska vi behöva börja om nu, när vi inte orkar längre?
Elsie Lundh varnade för följderna av att stänga dagcentralen:
- Förstår ni inte, ni politiker, att det här är friskvård? dundrade hon.
- Har ni inte fattat det? Kan ni inte få in i era huvuden, att nu kommer folk att sitta hemma och bli sjuka på kuppen? Och behöva en massa vård i stället.
Men på det fick hon, egentligen, inget särskilt svar.
Så jobbar vi med nyheter