I samband med att insatsen genomförs i Östersjön passade man på att visa upp tre fartyg för alla nyfikna.
– Allmänheten har inte så bra koll på marinen och flottan, det är lättare att känna igen armén. Det är viktigt att folk får reda på vad vi gör. Vad vi fyller för funktion. Vi vill visa att vi behövs, förklarar Zepeda Jorsell, som växte upp i Norrköping.
Stödfartyget HMS Trossö och minröjarfartygen HMS Koster och HMS Ven lade därför till i Norrköpings hamn under helgen.
– Det är några av världens mest moderna minröjningsfartyg och står sig väl internationellt, förklarade Jan-Erik Linell, stridsledningsofficer på HMS Trossö.
Spränga minorDen skarpa insats som genomförs går ut på att röja minor i Östersjön.
– Det lades ut 165 000 minor under andra världskriget, var femte ligger kvar. De flesta av dem har ju rostat och sjunkit ner på botten, men det finns ingen garanti, förklarar Linell.
– Operationen går ut på att göra farvattnen säkrare. Man hittar fortfarande minor som skulle kunna explodera.
– Vi försöker i största möjliga mån spränga minorna på plats, men det är inte alltid det går om det exempelvis ligger ledningar eller kablar i närheten, säger Leah Zepeda Jorsell.
Maten är viktigMedan man på HMS Koster och HMS Ven ägnar sig åt själva minröjandet har HMS Trossö som är det klart största av de tre fartygen en helt annan uppgift. Som stödfartyg fungerar man lite som lager och rekreationsplats.
– Vi är ett underhållsfartyg som ser till att de andra kan göra det de ska längre. Vi svarar för mat och personal. De kan lägga till vid oss och vila eller gymma, kanske se på film. Det ökar stridsvärdet, säger Jan-Erik Linell.
– Är inte maten god, då är inte stämningen god. För stridsmoralen är det jätteviktigt. Kocken är verkligen viktigare än man kan tro, konstaterar Anna Olsson, som för dagen är vakthavande officer ombord och tillvardags tituleras förnödenhetsofficer, med ett leende.
HMS Trossö har varit i skarpt läge många gånger. 2009 deltog man till exempel vid den första insatsen i Adenviken utanför Somalias kust i jakten på pirater.
SjälvförsvarRollen som stödfartyg innebär att skeppet inte ska vara inblandat i strid, ändå vaktar signalmatrosen Erik Hannerstam en stor kulspruta ute på däck.
– Det här fartyget ska aldrig ligga i strid utan vi ligger en bit bakom. Den är till för att kunna försvara oss om vi blir attackerade, förklarar han.
Men attackerade löper de ingen risk att bli i Östersjön, även om det som sagt är tal om en skarp insats, och en sak tycks vara säker, flottiljens anställda trivs på sitt jobb.
– Det är ett varierande jobb med både kaj- och sjötider, det blir som en laganda, konstaterar radiosignalist Frida Lenne.