Skådis som vill lägga världen för sina fötter
NORRKÖPING: Japp! Så kan man förändra världen! Det tänkte 14-åriga Oldoz Javidi som hade tjatat till sig en praktikantplats på Östgötateatern. Hon hade ju minsann spelat med en teatergrupp på frita i Hageby. Det hon såg var Spindelkvinnans kyss med Richard Carlsohn och det var tolv år sedan. Hon tänker likadant idag. Såklart att världen måste bli bättre och det jobbet är hennes liv. Guldbagge eller ej.
Mitt i repetitionerna av pjäsen Motortown som har premiär om två veckor. Oldoz Jalvidi får en puss på tårna av sin
Foto:
- Jag blev verkligen överraskad, säger hon. Och visst är det väldigt roligt. Inte minst för att mamma Soghra är så stolt idag, hon som hade helt andra högtflygande planer för sin dotter.
Men skådis blev hon och det verkar gå på räls och åt rätt håll. Filmer, pjäser, Sommarmorgon på tv, turné med fri grupp.
- Nja, det finns många nominerade som är helt försvunna från branschen, så det säger inte så mycket. Men det känns som ett erkännande just nu i alla fall.
Hon vet vad hon vill den här kvinnan. Hon sticker inte iväg i drömmar, hon är en ganska liten människa, men utstrålar energi och övertygelse och står synnerligen stadigt på jorden.
Tro på budskapet
- Såklart att jag alltid vill ha ett jobb, men jag skulle aldrig jobba med reklam, det är just sånt jag jobbar emot, säger hon. Det får inte bara vara så att pengarna styr världen. Och ska man stå på en scen och spela för en betalande publik måste man ju tro på det man säger, annat är omöjligt. Det gäller film också.
Hon blir lite rädd för att verka alltför korrekt och präktig märker vi. Men medger ändå att när hon har tid och när perioder av arbetslöshet har kommit så är det Amnesty som gäller. Eller Greenpeace. Eller Rädda Barnen eller SOS-barnen.
Partilös
- Jag arbetar alltid politiskt, men jag är inte med i något parti, det är inte den väg jag tror på, säger hon. Jag var ännu inte född när min mamma var med i den iranska revolutionen, så jag antar att jag inte har haft något riktigt val. Jag fick det i blodet.
När Oldoz hade gått färdigt estetiska programmet på De Geer och sett Spindelkvinnans kyss tio gånger till och och fått vara med i det mesta på teatern, sökte hon Statens scenskola och kom in i Göteborg.
Slitig scenskola
- Det är inget jag rekommenderar, säger hon. Som 19-åring har man inga livserfarenheter som gör att man kan ta till sig kunskaperna tillräckligt. Jag sökte ju på trots, alla sa att "lilla gumman, har du tänkt på vad det innebär", och då bestämde jag mig definitivt. Men vilka krockar det blev, det var fruktansvärt slitigt mellan oss tiotal i klassen. De andra uppåt 30 år. Man sårade och sårades och det tog lång tid att komma över. Det är ju lite speciellt att prata teater och lämna ut sig totalt natt och dag i fyra år.
Men hon lärde sig massor och tycker att hon gör det fortfarande. Som att allt inte blir som hon vill.
Kan ta andra vägar
- Man måste ju rätta sig efter ensemblen, säger hon. En pjäs kan ju ta andra vägar än de man stänker sig när man läser den. Men det gäller inte för Motortown. Den är perfekt, den blir jättebra, den är politisk, skarp, grym och högst kontroversiell, den ger inga svar, den beskriver hur det är och så får publiken tänka vidare och se att vi alla är lika skyldiga. Och så är det en jättebra kvinnlig regissör.
Hon talar om Thereza Andersson som regisserar den pjäs som repeteras just nu med premiär 27 januari. Motortown handlar om en soldat som kommer hem från kriget i Irak och vad som hänt med honom som människa.
Flängigt liv
- Det är klart att teater ska vara underhållande men den får inte vara innehållslös, säger Oldoz. Om man kräver det, då trampar man ju på själva teatern.
En ung skådespelare lever ett kringflackande liv. Fasta tjänster talas inte om längre, hon har fått ett år här på Östgötateatern och det är det längsta kontrakt hon haft hittills.
Flänget tar
- Det tar att flänga så här, säger hon. Jag börjar också tänka på barn, på familj, på att ha en bas. Det har jag inte haft efter scenskolan. Visst sliter det, jag är ung men känner mig inte så ung längre.Jag ska i alla fall orka ett tag till. Vi lever ju väldigt otryggt också numera när det inte går att överleva som arbetslös.
Sista frågan för dagen handlar om drömroll, det hör till.
- Jag får finna mig i att spela 17-åriga tjejer och det gör jag så gärna. Men när jag har kommit lite längre skulle jag vilja göra syster Rachel, hon i Gökboet. Men då ska man vara i rätt ålder.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!