Sjövedståget tuffar förbi kyrkan och Eknäsgatan
Sällsamma syner från början av 1950-talet, så som det då ännu kunde ta sig ut i Norrköping.Med S:t Johannes blickande ned över tågtrafik, åkrar, landsvägar - allt medan röken från loket kolsvart stiger mot skyn.Och därinne öser eldaren Harry Harryson på för allt vad tygen håller.
Ett helt kort stycke efter kyrkan, med några av HSB-husen vid Eknäsgatan (tillkomna 1943-44) skymtande till höger. Efter högersvängen, som vi ser ta sin början framåt i bilden, fortsatte rälsen ungefär parallellt med nuvarande S:t Johannesgatan. Och därefter vidare mellan vad som idag är Ektorp respektive hyreshusen vid Klingsbergsgatan, med Västra Station i Kneippen som nästa anhalt.
Foto:
Men vem kan, med fotografier som dessa, motstå frestelsen att för några hundra meter slå följe med det andra spåret? Det som närmast ledde till Västra Station i Kneippen, och därefter mot Klinga och Kimstad.
Mot Kimstad
Så suggestivt svart som denna rök avtecknar sig mot kyrktornet, mot Vrinneviskogens bryn. Och Harry Harryson, han minns tillfället så väl.
Det var någon gång under 50-talets första hälft. Lokförare var Oskar Wolinder,och eldare alltså Harryson själv. För att få dessa bilder tagna anlitade han den likaledes fotointresserade arbetskamraten Holger Lundkvist.
Efter svängen ut från Östra Station delade den smalspåriga järnvägen på sig, varvid vårt godståg fortsatte på spåret mot Kimstad. Det som sträckte sig rakt framåt förbi S:t Johannes kyrka, ungefär som Söderleden idag. Först korsades då landsvägen mot Dagsberg, därefter den mot Söderköping.
På den nedre bilden, tagen vid samma tillfälle, har tåget förflyttat sig något hundratal meter förbi kyrkan. Byggnaderna som skymtar till höger är de yttersta HSB-husen på Eknäsgatan. Samtliga hus på den sidan gatan tillhörde, då som nu, bostadsrättsföreningen Ekenäsgårdarna.
Svart var rätt
Att röken var så svart var ett tecken på, att man hade eldat rätt. Harry förklarar:
- Jo, när loket håller på och drar för fullt då ska du lägga in kol. Och om du då lägger in rätt så att hela fyren blir full av kol, då blir det svart rök. Men annars blir det en ljusare rök.
- Det där kunde man ju styra och jag minns hur det kunde vara ibland, när man närmade sig Klinga. Om man såg damer hålla på med tvätten där, då kunde man ju passa på att lägga in så att röken blev alldeles svart. Det tyckte de inte om, utan då kunde de knyta näven mot en, säger Harry och kan inte låta bli att dra på mun åt minnet.
- Jodå, så där kunde man ju göra lite på skoj...
Varit i hamnen
Mest var det godståg, som trafikerade linjen mellan Östra Station och Kimstad. Harryson omtalar att här på bilderna transporteras sjöved, som flottats till Norrköpings hamn och där hämtats av tåget för vidare befordran till Skärblacka Bruk. Sådana transporter var det många av.
På linjen till Kimstad, som hade öppnats år 1906, kom godstrafiken att dominera stort. Här fick Norrköping anknytning till Skärblacka, Finspång, Örebro. Men även till linjen mot Västervik och Hultsfred, och en såpass viktig industriort som Åtvidaberg. Med allt detta blev Norrköping nu snabbt det östgötska smalspårets stora godshamn.
De första årtiondena var ångloken allenarådande. En utredning år 1915 om elektrifiering ledde inte till något. Alltifrån 1935 tog dock motorvagnar och rälsbussar vartefter över persontransporterna.
Utom på helgerna, för då behövdes de starkare ångloken till att dra de upp till åtta vagnarna med folk som skulle till Arkösund och bada.
Nostalgiska minnen
För godstransporter användes ångloken fram till mitten av 50-talet.
Då hade SJ tagit hand även om det smalspåriga nätet, och Harry Harryson kom i stället över till SJ:s bredspår. Där han alltjämt då och då fick göra tjänst som eldare på ångloken.
De gamla ångloken är väl alltjämt insvepta i något slags nostalgi, det var ju också något speciellt med dem. Med sina primitiva uppenbarelser hade de något slags personlighet, som rentav kunde vara lite rörande.
Där de stod vid perrongen, pysande och fräsande, var det alldeles som om de var ivriga att få komma iväg.
Och när tåget nalkades någon station eller hållplats, då ljöd visslan genom nejden.
Så jobbar vi med nyheter