Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Sigrids arv blev en stiftelse som ännu lever

Sigrid Johnson skänkte det mesta av sin förmögenhet till S:t Olai församling. Pengarna skulle främst användas för att bistå fattiga, äldre människor i församlingen. I dagsläget finns det över nio miljoner kronor i stiftelsen, som bär hennes och moderns namn.  Men vem var hon? Och varför ömmade hon för äldre som hade haft det bra men som hade blivit fattiga?

Foto: Titti Olovsson

NORRKÖPING2009-04-20 03:00
Annika Sverker
Det är inte många som längre minns Sigrid Johnson. Undantaget är grannen Ingrid Forssh. De var grannar på Jacob Ekbomsgatan från mitten av 60-talet. Det var också Ingrid Forssh som berättade den sorgliga nyheten om brodern Torstens död, för Sigrid på sjukhuset. Tre dagar senare somnade hon själv in, den 16 juni 1977, på sitt 90:e år. - Hon var givmild mot andra men snål mot sig själv, berättar Ingrid Forssh. En gång när hon kom hem stod en utsmyckad vas utanför dörren. Den hade hon fått i gåva av sin granne. Ärvde sin bror
I Södertälje bodde Sigrids bror Torsten Johnson. Han arbetade som stadsarkitekt, konstnär och var något av en bohem. Han avled endast tre dagar före sin syster och hon var enda förmånstagaren i hans testamente. När Sigrid dog skänkte hon genom sitt testamente förutom sina egna 600 000 kronor också broderns 800 000 till S:t Olai. Församling fick ta emot 1,4 miljoner kronor. Tack vare skickligt förvaltande av stiftelsens pengar, främst genom Anders Tubbin, så växte pengarna snabbt. I dag finns det 9.239 583 kronor i Gunhild och Sigrid Johnsons stiftelse, som är församlingens största, sett till kapitalet. Vem var då Sigrid Johnson? Hon jobbade som sekreterare på Holmen, gifte sig aldrig och fick inga barn. Hon levde tillsammans med sin mamma i lägenheten vid Kristinaplatsen fram till sin död. Mamma Gunhild avled 1948. Pappa Linus Johnson var bokhållare från Kinna i Västergötland men han avled redan 1892, när Sigrid bara var fem år. Familjen flyttade då från Viskafors tillbaka till Norrköping, där mormor Emma Lovisa och morfar Axel Fredrik Stenberg bodde. 1937 flyttade familjen till lägenheten på Jacob Ekbomsgatan. En hemlighet
Det verkar som om Sigrid Johnson levde ett enkelt liv i trerumslägenheten vid Kristinaplatsen. Hon fick ofta besök av sin bror och reste också några gånger till vänner i Stockholm. Grannen Ingrid Forssh minns inte att Sigrid hade några särskilda intressen. Förutom det mesta av sin förmögenhet så skänkte Sigrid Johnson också ett pampigt matsalsbord med åtta tillhörande stolar till församlingen, som fortfarande används i församlingshemmet. Även om hennes eget liv förblir en gåta, så existerar fortfarande stiftelsen som bär hennes och mammans namn. Förra året delade S:t Olai församling ut
360 000 kronor ur Gunhild och Sigrid Johnsons stiftelse.
Stiftelsen som juridisk from har gamla anor i Sverige. Under århundrandens lopp har det anslagits betydande förmögenheter framför allt till förmån för sjuk- och fattigvård eller undervisnings- och forskningsändamål. Antalet stiftelser idag i Sverige är cirka 25 000. Stiftelserna förvaltar en stor förmögenhetsmassa (enligt vissa uppskattningar till ett marknadsvärde av cirka 500 miljarder kronor). Källa: Länsstyrelsen Östergötland Pauvres honteux, numera mindre vanlig benämning på hjälpbehövande (mest äldre kvinnor) som kommer från borgerlig eller överklassmiljö och inte vill söka hjälp från socialtjänsten. Källa: Nationalencyklopedin Pauvres honteux, fattiga som har sett bättre dagar. Källa: Svenska akademiens ordlista
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping