– Okej, är du beredd?
My Malmström lägger bollen tillrätta på pannan tillräckligt länge för mig att ta en bild. Energin är lika stor som kärleken till bollen för 24-åringen från Vikbolandet.
Vid fototillfället har hon en boll i luften, i verkliga livet har My desto fler. Hon är vikarie och elevresurs på Skarphagsskolan om dagarna, jobbar extra på Trädgården på kvällarna, spottar in mål för Lindö på fotbollsplanen, fick anbud av SM-vinnarna i futsal och lever för musiken varje vaken stund.
Dessutom kan hon titulera sig som den ofrivillige influencern, men mer om det sen.
– Pappa brukar säga att jag gör så mycket grejer så jag hinner bara satsa typ 75 procent på varje sak. Men jag vägrar att släppa taget om något, säger hon och skrattar.
Glädjen är tillbaka, den hon tappade i Stockholm som 18-åring. Då, sommaren 2018, hoppade hon av skolan och klev in i musikindustrins djungel. Hon släppte singeln Check Mate som snabbt fick hundratals lyssningar på Spotify. Den var inte hennes egen, men en väg in.
– Jag hade nästan gråten i halsen i studion när vi spelade in den. Det är absolut inte min smak, men man måste ju börja någonstans tänkte jag, säger My.
Hon ville hitta sin egen väg, men krockade med skivbolagets förutbestämda idéer. De tyckte hennes texter var för ledsamma och hade åsikter om hur hon skulle sjunga och klä sig.
– Det kändes som att det jag gjorde inte var bra nog.
Ett halvår senare var My tillbaka i Norrköping. Med ett sargat självförtroende och en falnad dröm. Hon släppte den egna singeln Needy året efter, en låt som hon kallar sitt lilla barn. Därefter har det varit tyst i fem år.
Men skapandet har fortsatt på egen kammare och självkänslan sakta byggts upp. I juni 2021 kom ett kvitto när hon via en vän blev tillfrågad att spela in låten All eyes on you tillsammans med Smash into pieces.
– Jag visste ju inte riktigt vilka de va då, det var ju innan de gjorde succé i Melodifestivalen. Men det är alltid superkul att va med på musikprojekt.
Nästa steg ska hon ta med Norrköpingsmusikern Daniel Andersson – att släppa eget material igen.
– Jag har haft låtar klara i två års tid, men jag är en sån perfektionist. Nu ska äntligen de barnen också ut ur huset, säger hon med ett skratt.
– Det är som i fotboll, när väl det första målet kommer så kommer de andra också, fortsätter hon.
My vet vad hon pratar om. Åtta mål på de fyra inledande matcherna för Lindö i fotbollstvåan gör att hon är i toppen av skytteligan.
– Fotbollen kommer jag aldrig att släppa, det är något jag måste göra. Som att borsta tänderna.
Talangen har My alltid haft, men ett skadat korsband i ett knät bromsade farten i unga år. Strävan uppåt är dock inte helt borta.
– Ibland tänker jag att jag borde ta tag i det och träna mer. Det hade varit kul att pröva med IFK Norrköping någon gång...
I december 2021 blev My uttagen i landslaget i futsal och så sent som i vintras erbjöds hon kontrakt av regerande svenska mästarna Hammarby. Men hon tackade nej. Glöden fanns inte där.
Det råder inget tvivel, det är inom musiken de stora ambitionerna ryms.
– Jag har jättestora drömmar. Jag skulle vilja göra en världsturné någon gång. Att få stå på en scen och höra alla människor skrika det där som jag har känt och skrivit, det vill jag uppleva innan jag dör.
Och så var det karriären som ofrivillig influencer. Redan som 17-åring hade My samlat på sig 10 000 följare på Instagram.
– Jag har ingen aning om varför. Jag har ett visst mönster som vissa kanske uppskattar och inspireras av, funderar hon.
Följarantalet ökade lavinartat och hon var som mest uppe i 70 000. Ett relativt stort antal på den tiden när infuencerna var färre.
– Jag gjorde samarbeten och fick pengar som var ganska mycket när man är så ung.
My var tacksam över att så många ville följa henne, samtidigt skavde det. Hon ville inte bli influencern som släppte musik. I dag är alla samarbeten slut, följarantalet har dalat och My vill absolut inte klassa sig som influencer.
Däremot är hon ett fan. Bland annat till Tate McRae och Kid Laroy som hon såg spela i Stockholm helgen innan intervjun med Folkbladet.
– När jag stod i publiken tänkte jag: "Fan, varför är det inte jag som står där uppe?". Det känns ju som att jag har halva foten inne.
Nu är tanken att My ska ta steget fullt ut, på egna ben.