September 1916 - världskriget märks
I september 1916 präglades livet även i Norrköping av det pågående första världskriget.Långt från skyttegravarnas fasor var det visserligen. Men med växande brist på livsmedel, och med inskränkningar inom textilen.Spekulanter tycktes köpa upp ?det röda guldet? ? årets lingonskörd, den som skulle säljas på Nya torget.
År 1916, skärgårdsbåten Bråviken ska strax tuffa ut till, kan man tänka sig, Arkösund. Hästar och dragkärror, baga- ge staplat på kajen. Platsen är utanför Grand (dåförtiden Göta) Hotel. Huset som skymtar till höger står kvar än i dag. Samtliga fotografier på sidan är från Stadsmuseets samlingar.
Foto:
Andra rubriker förmedlar glimtar av vad som faktiskt pågick oavbrutet i över fyra års tid. "Fransmännen befästa de nyerövrade ställningarna", "Tyska anfallsförsök i Lothringen", "Italienarna rapportera nya framgångar", "Bulgarien och Turkiet förklara Rumänien krig", "Stor ententeoffensiv vid Somme".
Och en annan dag, som en försmak av en av alla tiders mest bästsäljande böcker: "Relativt lugnt på västfronten för närvarande"...
I de krigförande länderna växte efterhand nöden. Men också Sverige påverkades, det blev livsmedelsknapphet och ransoneringar. Östergötlands Folkblad kunde berätta om, hur lönerna inte längre räckte till i Norrköping och hur det fanns allt mindre att handla i affärerna.
Fläsk var det dåligt med, liksom med strömming och gädda. "Man får höra många uttryck av förbittring och förtvivlan, om man dröjer en stund på torget under det handel där pågår", läser vi.
Lingonen försvann
Av lassen med lingon till Nya torget togs många tydligen direkt om hand av storuppköpare, så att det inte blev något till vanligt folk. Ska det vara på det viset måste åtgärder vidtagas, skrev ÖF. Lingon var ju det snart sagt enda, som en arbetarfamilj hade råd att skaffa sig till potatisen i dessa tider.
Hos Ernst Georg Pettersson på Repslagaregatan 22 var familjefadern nedbruten av sjukdom. En 8-årig dotter var så försvagad av svälten i hemmet, att hon inte längre orkade gå till skolan.
Nu hade emellertid "en präktig arbetarfamilj" i Kolmården erbjudit sig att ta hand om flickan. Problemet var, att hon ingenting hade att ha på fötterna och nu vädjades till läsekretsen om hjälp. Denna kom också, redan dagen efter kunde tidningen redovisa inlämnade 21:84 kr. Det räckte till både kängor och annat.
500 alltför få
Ett tidens oroväckande tecken var att driften inom textilindustrin började inskränkas, och av sådant otyg skulle också bli mer framöver. Nu slog Yfa igen lördagar, varigenom arbetarna alltså miste sin lön för den dagen. På ÖF:s fråga hänvisade disponent Ivar Swartling framför allt till råvarubristen, bland annat låg ett stort lager fast i England.
Arbetarekommunen arrangerade ett möte i Arbetareföreningens salong, med riksdagsmannen Fredrik Ström. Denne var en bemärkt man, och nu noterades särskilt den dåliga uppslutningen på mötet.
Men hurpass liten var den då, denna uppslutning? Jo, det kom "bara" 500 personer, och salongen var inte fullsatt. Det kan ju låta häpnadsväckande att man var missnöjd med detta. Men redan i sitt hälsningsanförande beklagade ordföranden Karl Ward, för övrigt blivande chefredaktör för ÖF, det fåtaliga deltagandet.
Efter Ströms anförande gjordes ett enda inlägg, av Albin Lindquist. Han betecknade det som "en skam för Norrköpings arbetare", att mötet inte var fulltaligt besökt. Sannerligen, man hade pretentioner!
Och föredragshållaren själv då? Jodå, Ström gick till storms mot dyrtiden och bostadspolitiken, där ingenting hände (regerade gjorde den borgerliga krigsministären Hammarskjöld, socialdemokratin hade ännu inte nått regeringsmakten). Olika missförhållanden togs upp, sådana som det borde tas i med hårdhandskarna mot.
- Men arbetarna äro för tåliga, och de borde ha uppträtt på ett annat sätt än de hittills gjort, sade Ström och fick applåder.
Söps för mycket
Mitt i bristtiderna var superiet utbrett. Införandet av motbokssystemet hade, enligt ÖF, inte hjälpt stort i Norrköping där fylleriet ännu florerade "i en vidrigt stor omfattning". Brännvin och spirituosa ransonerades med motboken, men vin salufördes ännu fritt.
För 90 öre sålde nu firman Tesdorph vid Gamla torget ett uselt vin, som tidens elända existenser blandade upp med öl och denaturerad sprit till något, som gick under namnet "vargtrumf".
En dag sågs en medelålders kvinna, som "tagit nästan mycket av det s k goda", ragla nerför Drottninggatan. Det vore synd att säga att hon väckte medlidande, tvärtom följde en road folkmassa stackarens vingliga framfart. "Särskilt småttingarna funno det nöjsamt och sparade ej på att ge luft åt sitt deltagande." Kvinnan ramlade flera gånger omkull, till slut togs hon om hand av polisen och fördes till arresten.
Gick på pumpen
ÖF:s skribent skrädde inte orden, när han tog itu med denna kvinnas beteende: "En sorglig syn och bör sannerligen utgöra ett varnande exempel. Den så ofta omtalade kvinnliga blygsamheten, var finns den hos en sådan kvinna?".
Men det fanns ju för allt i världen också karlar, som bar sig åt. Såsom den stockholmare, som skulle till ett evangeliskt nykterhetsmöte i Norrköping men tydligen fick alltihopa om bakfoten och råkade i bråk redan på tåget ner.
Väl i Norrköping tyckte han sig sedan känna igen sin antagonist, i parken framför järnvägsstationen - och gav sig då också omgående på vederbörande. Men se, skriver ÖF, det var en Norrköpingsbo som han attackerade och då gick det illa för´n. "Stockholmaren fick hastigt och lustigt jämnt upp såpass mycket stryk han förtjänat".
Man noterar, att notisförfattarna verkar ha kunnat ta ut svängarna en hel del i sina formuleringar. Det framgår nämligen också att Norrköpingsbon hade stått där i samspråk med "en fästmanslysten tös", och när han gett stockholmaren den välförtjänta omgången så "säger det sig självt att den tappres aktier hos den sköna i samma momang steg betydligt".
Ack ja, bara elände i Norrköping då i september 1916 - kan det ju verka som. Fast så var det ändå inte, och riktigt så illa är det ju heller nära nog aldrig.
Nervretande fotboll
När tiderna är svåra, desto mer måste man ju försöka ta vara på allt som finns av glädjeämnen. Sådana fanns ju också; att det var kristid hindrade inte man roade sig när det gick.
Seriefotboll spelades, bland annat den "med oerhört intresse emotsedda" matchen IFK Norrköping-Djurgården, som slutade 1-1 och där "de mest nervretande situationer avlöste varandra i rask följd".
Djurgårdens skicklige vänsterytter var "en svår nöt att knäcka" men såväl målvakt som backar i hemmalaget "voro i utmärkt form och knepo sig då och då en applåd".
På teatern fanns ännu ingen fast ensemble, utan här var det alltjämt de turnerande sällskapens tidevarv. Norrköping gästades nu av en trupp från Göteborg som gav Försvarsadvokaten, ett lustspel i tre akter.
Teaterdirektören var ett för dåtiden välkänt namn, Albert Ranft. I en liten recension konstaterade ÖF att stycket var "nog så roande, med en del muntrande poänger och glada situationer".
Symfoniorkestern fanns redan, bara några få år gammal, och gjorde sina framträdanden i Hörsalen. En ny konsertsäsong stod för dörren, och i ÖF:s spalter uttrycktes en väldig tillit till musikens läkande kraft.
Förhoppningsvis skulle den "genom sina njutningsstunder" kunna "lindra de sår, som dyrtiden slagit". Och kanske skulle man då "för någon gång... sjunka ner i glömskans Nirvana, fjärran från tärande tankar om krig och annat elände".
En finsk sångare, en ungersk hjältetenor samt själve Wilhelm Stenhammar som pianosolist hörde till det som stod på programmet för hösten.
Kriget som nöje
På Strömsholmen gavs en blåsarkonsert, och på Londonbiografen gick säsongens mest uppmärksammade film "Hittebarnet från New York". Något helt nytt var en dragspelstävling i Cirkusbyggnaden, som var enbart för damer.
I Folkets Park gick kriget igen i nöjsamma former, som revy av och med Norrköpings egen "bondkomiker" Calle Lindström.
"Nu stiger dä eller Håll er utanför territorialgränsen eller också - innanför", så löd den tidsenligt krångliga titeln på spektaklet. Sång, tal, bondkadrill, blomsterparad "och en hel del andra orimligheter" utlovades.
Publiken blev storbelåten. Av hjärtans l
Så jobbar vi med nyheter