Seniorerna som inte lät sig avskräckas av hettan

NORRKÖPING
Under Augustifestens fyra dagar spelar och sjunger Östgötaseniorernas Musiksällskap i Hörsalsparken.
- Vi har en repertoar på 60 låtar och tänker inte spela samma låt två gånger, säger bandets sångare Ingemar Zerpe.

Inte hjälpte kåken bakom scenen till med att skymma solen. Sven Holmstedt fick hålla upp det svarta paraplyet över vännerna Hasse Lindén och Birgitta Nilsson.
FOTO: SUSANNE LUNDBÄCK

Inte hjälpte kåken bakom scenen till med att skymma solen. Sven Holmstedt fick hålla upp det svarta paraplyet över vännerna Hasse Lindén och Birgitta Nilsson. FOTO: SUSANNE LUNDBÄCK

Foto:

Norrköping2003-08-08 00:00
På en bänk sitter tre äldre män. En av dem låtsas vara tysk. Det är Edvin Hubner som egentligen är norrköpingsbo.
- Vi brukar gå hit när det är vackert väder, säger kompisen Henry Kronstam.
- Varenda musikkväll, säger Edvin Hubner.
Och det är tydligen inte bara Edvin Hubner som brukar skoja om sin nationalitet. Henry Kronstam brukar köra med några fraser på spanska.
- Vi äro pensionärer som gillar musik, svensk ska det va. På radio är det bara engelskt och då förstår vi gamlingar inte ens titlarna, säger Edvin Hubner.
Veckans konferencier Berit Malmqvist tar en svängom med Roland Peterson framför scenen.
- Blir vi med på skämtsidan i tidningen? frågar Edvin Hubner.
Bandet gör en paus och inne på kaféet väntar bandets sångare Ingemar Zerpe på sin tur i kön. Han tycker att det är kul att Berit Malmqvist är konferencier.
- Hon är för härlig, säger Ingemar Zerpe.
Han berättar att de spelar både gammalt och nytt. På lördag blir det "Ta mig till havet". Men de spelar ändå mest nostalgiska låtar.
- Jag har sysslat med sång nästan hela livet och tog sånglektioner när jag var ung. Och dem har jag haft nytta av, säger Ingemar Zerpe.
De sju bandmedlemmarna är mellan 70 och 85 år och har spelat ihop i 15 år. De brukar ordna musikkaféer på Brunnegatan och åker även till äldreboenden och spelar.
Ingemar Zerpe tycker att det är trevligt folk som kommer och lyssnar.
- Det är meningen att man ska komma hit och trivas, säger han.
På en av bänkarna sitter en man med ett svart paraply över huvudet. Men det regnar inte.
- Jag var tvungen, vi hade räknat med att solen skulle gå ner bakom kåken där, säger Sven Holmstedt och pekar på den bakom scenen.
När han tar bort paraplyet skiner solen rakt i ögonen.
- Det är mitt paraply. Han hållert åt mig, säger kompisen bredvid, Hasse Lindén.
Sven Holmstedt gillar verkligen musik.
- Det här är idealet. Njutbart i stora drag, säger han.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om