Vänsterpartiets ledare kanske har chans att vinna även årets retoriktävling. Han höll inget oävet tal med vänsterpartimått mätt. Det korta talets höjdpunkt var när Ohly återgav ett telefonsamtal han haft med den cancersjuka kvinnan Anna. Hon blev riksbekant härom veckan när hon protesterade mot Försäkringskassans tolkning av de nya sjukskrivningsreglerna. FK skickade ut brev till 70 000 långtidssjukskrivna – däribland Anna som kämpar med en svår bröstcancer som kommit tillbaks – med budskapet att endast de som hade sådana sjukdomar som förmodligen skulle ända deras liv inom några månader, kunde räkna med att behålla 80 procent i sjukpenning. Annas protest ledde till att FK ändrade sig. Inga fler brev av den sorten som nådde Anna ska skickas ut. Men Anna var, enligt Ohly i Almedalen, inte bara förbannad på Försäkringskassan. Alliansen stod heller inte högt i kurs hos henne. ”På pin kiv”, hade hon sagt till Lars Ohly, skulle hon se till att hålla sig vid liv så att hon kunde vara med om att rösta bort alliansen 2010.
Historien med Anna är ett självklart fläskben för en oppositionspolitiker. Och det är helt rätt att protestera mot en myndighet som tar sig för att skicka ut brev av det slaget. Men i grundfrågan – kan man och ska man räkna med evig sjukersättning på en viss nivå – har alliansen rätt och Ohly fel. Bland de 70 000 långtidssjukskrivna finns det naturligtvis människor som bör få och har rätt till annan hjälp än enbart utbetalningsavier på 80 procent av den forna arbetsinkomsten. Men FK måste lära sig att snacka med människorna – inte skicka ut datoriserade brev till alla i en viss och mycket grovsorterad kategori.
Lars Ohly inledde sitt tal med en attack på ”eliten” i EU. Till skillnad mot – om jag minns rätt – alla andra partiledare så nämnde Lars Ohly nästa års val till EU-parlamentet. Vänsterpartister behövs i EU-parlamentet för att förhindra EU-elitens överstatliga framfart, manade Ohly.
Ohly har en poäng. Socialdemokraterna är ett statsbärande parti och är vana vid – ibland med övernit det ska tillstås – att värna statens behov av säkerhet och kontroll. Vänsterpartiet har en helt annan tradition. År 2017 kommer de förmodligen att fira 100 år av närmast totalt inflytelselöst nejsägeri och opposition. Under en stor del av de 100 åren var de dessutom ett lydparti till Sovjetkommunisterna som har det inofficiella världsrekordet när det gäller övervakning och kontroll av sina medborgare.
Lars Ohly känner sig nog just nu lite mobbad av polarna i s och mp. Under Almedalsveckan har sossar och miljöpartister gjort två gemensamma utspel – FRA och Sverigedemokraterna – där vänstern inte fått/inte velat vara med. Min analys är att Mona Sahlin kör på som hon gör med miljöpartiet för att hon ska få se vad som händer med opinionen i stort och inom vänsterpartiet. Snart måste ett någorlunda tydligt regeringsalternativ till alliansen presenteras. Vill och kan vänsterpartiet vara med?
Lars Ohly avslutade sitt tal med att uttala en önskan om en ”riktig vänsterregering”. Med de krav som Ohly ställer upp torde det bli svårt för något annat parti än vänstern att vara med i en sådan regering. Bedömt utifrån dagens opinionsläge saknar Ohly ungefär 45 procent av det nödvändiga väljarstöd som krävs för att få till en sådan regering. En seg uppförsbacke väntar vänsterpartiet. Men segare än inledningslåten på Ohlys Almedalsmöte kan inget vara.