Sawistri, 25, söker efter sanningen om sin adoption

Internationella åklagarmyndigheten i Linköping utreder nu Sawistris fall för att se om det går att väcka åtal för människorov.
- Jag vill egentligen inte ens tänka tanken, men visst finns misstanken att jag kanske stals från mina biologiska föräldrar, säger Sawistri.
Sawistris svenska föräldrar åkte till Bangkok 1977 för att hämta hem sin nya baby. Då var Sawistri tre månader. En svensk kvinna hade förmedlat kontakten med en thailändsk advokat och hans brorson. Det var de båda som ordnade alla formaliteter på plats.
- Mina föräldrar hade gått igenom den sedvanliga kontrollen för adoptivföräldrar i Sverige och trodde att allting var i sin ordning, berättar Sawistri.
Den thailändske advokaten sa att Sawistri var född på sjukhus och att hennes föräldrar var okända.

Både svensk och thailändsk
Sawistri fick ett svenskt namn och växte upp i Norrköping med sina svenska föräldrar och sin svenska syster.
- Jag var svensk. Men någonstans fanns också det thailändska arvet. Och som adopterad känner man sig alltid annorlunda. Inte så att man är mindre älskad, men det räcker ju med att se sig i spegeln för att förstå att man faktiskt är annorlunda. Man försöker anpassa sig så mycket som möjligt för att passa in, men det hjälper inte.
Sawistri tror själv att hennes tonårsrevolt blev extra stark på grund av hennes bakgrund.
- När jag var 15 år, bytte jag tillbaka till mitt thailändska namn. Det svenska hade aldrig känts bra.
Sawistri har två barn själv, två döttrar.
- När jag fick barn började jag tänka allt mer på hur det var när jag föddes. Varför jag adopterades bort och vilka mina biologiska föräldrar är. Jag tror att man kommer till en punkt i livet, där man antingen bestämmer sig för att strunta i sin bakgrund eller också tar reda på vad som egentligen hände.

Tog kontakt med TV
Sawistri skrev till TV 3:s Spårlöst försvunnen för att att spåra de biologiska föräldrarna.
- Där fick jag veta att de inte kunde hjälpa mig, men de skickade mig vidare till dokumentäravdelningen. På så sätt fick jag kontakt med producenten Per Lapins.
Sawistri och Per Lapins började ett mödosamt detektivarbete. Det visade sig att Sawistris adoption ordnats av en privat förmedling.
- Jag pratade med kvinnan som förmedlat min adoption och hon sa rakt ut till mig att mina papper säkert var förfalskade. Så gjorde alla. Många mammor var unga studentskor som inte ville uppge sitt rätta namn.
I november förra året åkte Sawistri och ytterligare en adopterad kvinna till Thailand tillsammans med Per Lapins och ett filmteam.
- Det var tolv intensiva dagar. Bland annat vände vi helt upp och ner på ett folkbokföringskontor, men människorna var oerhört vänliga och hjälpsamma. Vi upptäckte att jag inte fanns registrerad någonstans.
Sawistri träffade också mannen och kvinnan som stod som hennes föräldrar på födelseattesten. Men ganska snart stod det klart att de inte alls var hennes mamma och pappa. För säkerhets skulle gjordes ett DNA-test.
- Kvinnan berättade att hon blivit bestulen på sitt id-kort bara några veckor innan jag föddes.

Stulna barn
Under några år på 1970-talet ökade adoptionerna från Thailand explosionsartat. Under bara fyra år kom över 900 barn till Sverige. Men efter thailändska razzior mot barnhem, där polisen hittade stulna barn, upphörde adoptionerna.
- På ett daghem i Thailand tog man ut väldigt höga avgifter och när föräldrarna inte kunde betala, tog man barnen och sålde dem. Föräldrarna var helt maktlösa, vilket kanske är svårt för oss här i Sverige att förstå. Men Thailand är ett fruktansvärt korrumperat land.
Sawistri träffade brorsonen till den advokat som ordnade hennes adoptionspapper i Thailand.
- Först pratade jag med honom i telefonen och då sa han att min adoption inte gått rätt till. Men när vi kom dit med papper och kameror vågade han ingenting säga.
Resan till Thailand resulterade i den uppmärksammade dokumentären "Barn till varje pris".

"Som ett slag i ansiktet"
Efter filmen har många adoptivbarn hört av sig till Sawistri.
- För mig kom ju alla de här uppgifterna succesivt. Men för alla som såg filmen kom de som ett slag i ansiktet. Både adoptivbarn och adoptivföräldrar är chockade.
Sawistri har bestämt sig för att starta en förening för adopterade barn från Thailand. Och hon kräver svar. Hon har polisanmält NIA, Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, den svenska kvinnan som förmedlade hennes adoption, den thailändske advokaten och hans brorson.
- Jag anser att NIA är ytterst ansvarig. Det är ju en nämnd som regeringen tillsatt för att hålla koll på alla adoptioner. Och där visste man att det förekom falska papper, men struntade i det. Som jag ser det har man ägnat sig åt att handla med människors liv. En handel, där varan varit ett barn.
Sawistri anser att hon blivit berövad sina mänskliga rättigheter.
- Och om det är så att jag blivit stulen, är ju även mina biologiska föräldrar berövade sina rättigheter.
Hon tror inte att hon någonsin kommer att hitta sina biologiska föräldrar.
- Enda chansen är väl i sådana fall att jag åker till Thailand och exponerar mig i media. Men även om jag hittar mina föräldrar, så förändrar det ingenting. Det är 25 år för sent. Om jag kan ha en relation med de människorna vore det kul. Men jag skulle aldrig kalla dem mamma och pappa. Jag har redan en mamma och en pappa. Anledningen till att jag ville hitta dem var ju att jag ville ha svar på alla frågor. Det är viktigt att få veta. Och det är också därför jag gjort en polisanmälan. Den här gången ska inte allt få sopas under mattan på samma sätt som det gjordes för 25 år sedan.

Information till våra läsare

Sawistri, 25, söker efter sanningen om sin adoption