SÀmsta tÀnkbara miljö för ett barn
Hans lyrikdebut har tagit honom till soffprogram i tv och fÄtt beröm pÄ sportsidorna. I "Sudden death" skildrar Tom Malmquist hockeyvÀrlden som kall och psykopatisk, som sÀmsta tÀnkbara för ett barn.
"En kall och psykopatisk vÀrld" Foto: Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Tom Malmquist drar lite i den vildvuxna mustaschen. Det gör han ofta, lite otÄligt. Om han i tonÄren var en storbyggd hockeyforward Àr han i dag en spenslig poet och gitarrist. Han ger ett spÀnstigt intryck Àven nÀr han sitter och pratar.
I hans lyrikdebut Äterkommer spiken som symbol, den som slÄs ner frÄn far till son "genom urminnes tider". Sonen Àr rÀdd för att fÄ den inhamrad genom hörselgÄngen.
I Dagens Nyheter hyllar poeten Anna Hallberg "Sudden death" som en vÀlkommen sÄgning av ett vÄldsamt mansideal. I Malmquists hockeyrink Àr kyla och aggressivitet normen, dÀr har regler om vanlig medmÀnsklighet slutat gÀlla. Det Àr inte bara tillÄtet utan nödvÀndigt att hata och slÄss, Àven för en liten pojke.
Men lite ledsen Àr han för att recensenterna nÀstan bara skrivit om uppgörelsen.
- Man fÄr inte glömma att det finns en kÀrlek till hockeyn, jag skriver faktiskt att jag Àlskar det. Personen som Àr dÀr Àr rÀdd och arg, men det finns ju en fascination för det vackra, ljuden och skÀren. Det finns nÄgot ömtÄligt och vackert, en tunn is och under den rörligt vatten.
Började som fyraÄring
"gÄ, kör, lira pucken din jÀvla fitta, hÀr Àr min assiett, frukost i led efter vilja och talang, de sunda flingorna i yoghurten mjuknar, en stickande hypofys, övertryck, hemtrevliga bryn krullar sig i en spegelblank sked".
Tidigare har han skrivit i tidskrifter som OEI och LyrikvÀnnen, han har lÀst litteraturvetenskap, och spelat gitarr (hans första ep kommer i dagarna). De expressiva bilderna i debutboken Àr inte bara resultat av inlevelse och formuleringskonst.
Expressenchef
Tom Malmquists pappa var sportchef pÄ Expressen. Sonen sattes pÄ isen redan som fyraÄring. Innan han tvÀrt avslutade sin hockeykarriÀr tolv Är senare hade han varit kapten i Stockholms tv-pucklag. NÀr han var 14 hade han fÄtt en njure krossad och en klubba över halsen sÄ att han inte kunde andas.
- Det Àr klart det var obehagligt, men det var saker man fick rÀkna med. 1993 kom DN och gjorde ett reportage i vÄrt omklÀdningsrum, dÄ hade en kille i AIK:s pojklag fÄtt en tackling sÄ att han var nÀra att bryta ryggen och lÄg och svÀvade mellan liv och död pÄ Karolinska sjukhuset. DÄ blev det en debatt om att hockeyvÄldet ökat, och det har ökat varje Är sedan dess.
Malmquists diktarperspektiv Àr tonÄringens och barnets: "hockeybyxorna saknar fickor, ingenstans att gömma hÀnderna/stoppa ner det upphittade, en slÀt sten/spara ett löv/inte ha möjlighet/att ta med sig/det omtyckta".
SmÀller av
- Om man gÄr in pÄ en hockeyrink i dag och ser fyraÄringar i sina hjÀlmar Àr de sÄ gulliga att man smÀller av. Samtidigt stÄr förÀldrar pÄ lÀktarna, skriker och ser potential i de smÄ kropparna. Jag tror inte nÄgon medvetet vill göra ont, jag tror bara att man inte tÀnkt efter.
Ăven om han sjĂ€lv utgĂ„r frĂ„n just hockeyn Ă€r hetsen mot barn nĂ„got som gĂ„r att hitta i princip överallt. De ska prestera och lyckas.
- Om man lÀser om hur pojkar fostrades i det militÀra pÄ 1600- och 1700-talen sÄ pÄminner det om hur man fostras inom en kampsport som hockey. Det dÀr chevalereska idealet, att man bÄde ska kunna smÀlla till och samtidigt vara en fantastisk medmÀnniska för sin fru och sina barn, det fascineras jag av, det Àr vÀldigt konstigt.
SĂ„ jobbar vi med nyheter