Det säger den pensionerade överåklagaren och ordförande i Brottsofferjourernas riksförbund Sven-Erik Alhem som tycker att man ska vara säker på att den livstidsdömde inte återfaller i brott innan man omvandlar straffet.
Som Folkbladet har berättat så dömdes den nu 41-årige mannen för att i augusti 1993 kallsinnigt ha knivmördat sin före detta 21-åriga flickvän och småbarnsmamman, i hennes lägenhet i Ektorp i Norrköping.
Mannen dömdes i oktober 1993 till livstids fängelse. Straffet tidsbestämdes i januari 2009 till 26 år. Han släpptes dock efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet, det vill säga 17 år.
61 tillfällen
Återfallsrisken bedömdes, av Örebro tingsrätt, som liten. Detta trots att han har misskött sig 61 gånger i fängelset, varav nästan hälften är missbruksrelaterade.
- Man måste göra en ordentlig riskanalys innan man överhuvudtaget släpper ut någon från fängelset. När det handlar om drogmissbruk måste man vara extra försiktig eftersom man vet hur lätt det är att falla tillbaka i missbruket, säger Sven-Erik Alhem som tycker att samhället i detta fall har brustit i sin riskanalys.
- Den dömde ska sitta inom lås och bom fram till dess att det är säkerställt att han inte kommer att begå nya brott. Minsta lilla tecken på att man inte kan lita på detta så ska den dömde ta konsekvenserna av det, fortsätter Alhem.
Den morddömde frigavs villkorligt från sitt livstids straff den 18 december 2010, efter att ha avtjänat 17 år i fängelse, det vill säga två tredjedelar av straffet. Han var alltså fri på prov från sitt tidsbestämda straff på 26 år.
Dömdes igen
Den 18 november, en månad innan den villkorliga frigivningen, greps han för två fall av narkotikabrott och brott mot knivlagen - i samband med en frigång från ett av Kriminalvårdens utslussningsboenden.
I mars i år dömdes han för de nya brotten han begick under frigång till fyra månaders fängelse. Men den domen hade inte hunnit vinna laga kraft. Enligt Kriminalvården kan det ta upp till sex månader innan en dömd person placeras ut på anstalt.
Så i väntan på ett nytt fängelsestraff så har han alltså kunnat begå nya brott.
Sven-Erik Alhem anser att 41-åringen borde ha fått avtjäna de sista åtta åren han hade kvar av sitt 26 åriga straff, direkt efter det att han begick nya brott. Men så fungerar inte det svenska regelverket.