Så tycker Norrköpingsborna att välfärden har utvecklats
NORRKÖPING- Jo men alltså, hela samhället har ju blivit det här. Sköt dig själv och skit i andra. Bry dig inte om nån annan, rå dig själv bara.Så lyder en synpunkt bland många i gruppsamtalen, som ligger bakom den slutrapport från välfärdsprojektet, som redovisades i Folkbladet förra veckan..Där referade vi slutsatser och förslag. Men väl så intressanta är olika enskilda utsagor, som återges i rapporten.
Välfärden var ett centralt tema i samtalen. Materiella tillgångar och trygghet nämndes förstås, men även andra aspekter.
- Jag tror att en viktig del är att vara behövd också, oavsett i vilket sammanhang.
- Att leva är inte bara att gå till jobbet och äta. Det är lite mer. Man måste ge mat till själen också.
<b>Negativt 90-tal</b>
Vad gäller välfärden tycks 90-talet för de flesta vara ett negativt exempel. En grupp konstaterade, att välfärden nu är mindre än 1990. Många saknar det "gamla" välfärdssamhället. Men det kom också fram synpunkter av just den typ, som bidragit till att undergräva det samhället.
- Jo, det ska vara välfärd, men det ska inte vara för mycket välfärd heller. Man ska kämpa lite själv också.
Och någon menade, att "i Sverige blir man bara omhändertagen. Att samhället tar hand om väldigt mycket, som vi själva kunde göra".
Några grupper diskuterade vad bra barnomsorg och skola är, och kom då genast in på 90-talets nedskärningar. Det talades en hel del om "diagnosbarnen", som blev så många på 90-talet. Många menade att man borde ställa diagnosen på samhället i stället, och att problemen berodde på att mängden vuxna i barngrupper och skolklasser minskat. Att sätta diagnos på barnen har blivit ett sätt att söka fler resurser.
<b>Dystert om skolan</b>
När det gäller skolan tycks de dystra tongångarna ha dominerat. I grupperna fanns föräldrar likaväl som elever och lärare, och eleverna var näst intill uppgivna över hur trögt skolan fungerar i dag. Det sitter i väggarna, menade de och ville ha friare former, med mer inbjudande miljö i skolan. Andra efterlyste böcker, och då hela böcker, i stället för stenciler.
Viktigast för eleverna är, framfördes det, att bli sedda som individer. Avgörande är då klimatet i den enskilda skolan, och de individuella lärarna.
Om friskolor fanns både positiva och negativa synpunkter. Många var rejält kluvna:
- Jag är emot friskolesystemet i den omfattning som det är nu. Men om jag hade barn idag skulle jag sätta dom i en friskola direkt...
<b>Ingen respekt</b>
Man återkom ofta till hur respektlösheten brett ut sig i skolorna. Paradoxalt nog samtidigt som det talas mer än någonsin om "respekt", och många unga kräver just "respekt" - i rap-texter likaväl som i vardagslivet
- Jag vet inte vad det beror på. Det är en kombination av föräldrar, lärare, lärrutbildning, media, TV.
- Jag tror inte att lärarna orkar hur länge som helst med elever som är så respektlösa.
På ett annat ställe i rapporten talas emellertid om respekt på ett helt annat sätt. Det är en invandrare, som där kommer till tals:
- Jag är uppfostrad i ett helt annat samhälle. Man ska ta hand om äldre och sina släktingar. Man visar största respekten för dom äldre, det gör man alltid. Dom har en speciell plats vid bordet, dom har en speciell plats i soffan, dom har en speciell plats i huset alltså och den ska dom ha alltid. Det är så tills dom dör... så jag har väldigt svårt att förstå...
<b>Under all kritik</b>
På sjukhemmen är, ansågs det, den fysiska vården utmärkt men den psykiska däremot "under all kritik". Någon tyckte, möjligen något tillpetsat men ändå, att gamla ättestupan vore att föredra framför dagens villkor. Och personalen, den är stressad och sliten:
- Jag tycker en känner sig väldigt billig när det är så där brått.
- Den här stressade personalen passar väl inte liksom äldres livsrytm så att säga.
Att klasskillnaderna ökat under 90-talet tycks man ense om. I en grupp menade man att social utsatthet numera blivit "något slags tillstånd"
- Jag har bott här sen 70-talet och klasskillnader syntes inte då. I dag ser man den som är utstött från samhället, som är fattig och den som är välbärgad i samhället mycket mer.
- Dom som redan har det sämre tar vi lite till ifrån, för att dom kanske inte säger så mycket. Dom orkar inte.
<b>Sliten personal</b>
Att personalen är sliten framkommer om och om igen även i denna rapport:
- Det vart mera jobb, men 1998, 99 började jag känna att jag skiter i det här. Jag bryr mig faktiskt inte alls lika mycket. Förut var jag så helengagerad och motiverad för det mesta.
Personal inom barnomsorgen har förvånats över att protesterna över försämringarna inte varit fler. Ett skäl kan vara, att föräldrarna inte har något att jämföra med, de tror så att säga att det ska vara så här. Däremot upptäcker föräldrar med sladdbarn ofta, hur mycket blivit sämre.
Den ökande otryggheten inom arbetslivet var ett återkommande tema, mest som något starkt negativt. Fast som alltid fanns det olika synpunkter på utvecklingen :
- Många trivs väldigt bra med det här, dom har en tre månaders jobb och sen om tre månader så raggar dom nästa. Dom tycker det är jättekönt. Det blir som en slags frihet.
- De har hamnat på psyket för att dom har varit så oroliga för att deras praktiker har gått ut och hur det ska gå.
<b>Och solidariteten?</b>
Solidariteten har, menade man genomgående, urholkats. Medan i stället individualismen har tilltagit.
- Jag tror ju att föräldrars engagemang i skolan i dag inskränker sig till just det egna barnets situation i skolan.
- Jo men alltså, hela samhället har ju blivit det här. Sköt dig själv och skit i andra. Bry dig inte om nån annan, rå dig själv bara.
Motsättningar mellan generationer skymtade fram ibland. Medan många äldre slitit ut sig på sina jobb säger ungdomar nej till både det ena och det andra, för att det inte är roligt nog.
- Det finns ungdomar som är 25-30 år som aldrig har jobbat någonting och vi gamla vi sliter fast vi tycker det gör ont vartenda steg man tar. Man har hållit på med städningar på dan, man är precis slutkörd. Dom ligger hemma på soffan och är slutkörda för det...
<b>Svalt intresse</b>
Andra noterade ungdomars svala intresse för kommunala jobb. Någon har varit ute på skolor och hört sig för om saken:
- Skulle du kunna tänka dig att jobba inom barnomsorg, äldreomsorg eller skolan? Ja, du kan inte få två stycken som räcker upp handen, som säger att jag skulle göra det jobbet helhjärtat...
Så, bland annat, gick snacket i grupperna. Och nog har detta, hur osorterat det än må bara, en hel del att säga om stämningar och tongångar i dagens Norrköping.
Så jobbar vi med nyheter