Så roligt kan man ha bland smörjmedel och lacknafta
Smörjoljor och fotogen, hur mycket som helst. Ett helt litet museum av gamla bensinpumpar och oljekannor.Och till detta så mycket skratt, entusiasm, arbetsglädje.Malmquist & Edling på Saltängen har sin alldeles särskilda atmosfär. En som vi knappast någonsin upplevt maken till.
I butiken finns också samlat ett läckert sortiment, som till ett smörjoljekannornas eget museum.
Foto: Fotograf saknas!
Tillsammans med sambon Moniqa Hansson och svärsonen Stefan Hellman driver han med liv och lust den gamla affär långt ner på Slottsgatan, som har det allra mesta när det gäller smörjoljor.
Än en gång Slottsgatan alltså, där Sven Malmquist och Sven Edling grundade rörelsen år 1946. De insåg att i den nya värld, som tog form efter världskriget, skulle behovet av smörjmedel bli större än någonsin.
Malmquist & Edling var också en affärsidé, som visade sig hålla. Med gammaldags handlag höll Edling fast vid firman fram till sent 80-tal. Sedan blev det annan ägare, och 1998 rentav konkurs.
Det var då som Torbjörn (som dock, lär vi oss, allmänt kallas för Tosse och inget annat) och Moniqa tog över firman. Dessförinnan drev de en bilverkstad tillsammans på Butängen.
- Vi har jobbat ihop sen 1981, så vi är väl insmorda, säger Moniqa.
Ända från 20-talet
Här finns smörjmedel, fotogen, lacknafta, glykol, skärvätskor, handrengöringsmedel osv i sådana mängder och variationer, att man baxnar. Och så alla dessa museimässiga föremål, som kantar väggarna.
Pumpar för fotogen, lacknafta, bensin som kan vara ända från 1920-talet, som i fallet med en illröd, smäcker sak som det står Shell på. Som dock inte är från den gamla firmatiden, utan är sådant som Tosse och Moniqa släpat hit.
Här finns också gammal rödsprit från Adamsson & Klings färghandel på (Norra) Kungsgatan, där en varningslapp anger att olovligt förfogande kan leda till 5.000 kr i böter eller straffarbete i ett år. Och här finns Desmonds mirakelolja, eljest salig i åminnelse.
Ställe med själ
I bilverkstaden på Butängen var Edlings son och dennes fru stamkunder, och det skapade kontakt med smörjoljebutiken på Slottsgatan.
- Jag kände för det här stället, jag har alltid tyckt att det funnit en särskild känsla här, att stället liksom har haft en själ. Och så den här gamla historiska miljön, att hålla till mitt i den, det är något speciellt med det, säger Tosse.
Här finns, sannerligen, minnen. Här finns också trådar, som löper samman med Norrköpings Hyrkuskverk och dess siste ägare Evald Fredriksson. Som höll till längre upp på Slottsgatan och som ju de båda föregående artiklarna i vår serie handlat om.
- På den gamla tiden var trasor en stor produkt för affären, säger Tosse. De kom med fartyg hit till hamnen och kunde vara i balar på 250 kg. Det fanns en särskild "traslisa", som rev de där stora balarna till lagom storlekar. Edling, som var konservativ, ville då alltid att de skulle hämtas av häst och vagn. Så då kom hyrkusken hit, berättar Tosse.
- Och något som var märkvärdigt, det var att hästen precis visste vägen till båten. Det var som om han kunde lukta sig fram till var trasorna fanns...
Inte så enkelt
Alldeles enkelt var det dock inte för Tosse och Moniqa att ta över butiken för sex år sedan. Fortfarande fanns det kunder, som vant sig vid de ibland högst speciella fabrikat, som Edling själv hade "koxat ihop", han gillade att hållas med sånt (provrör och flaskor finns kvar).
Det kunde vara ett huvudbry för de nya ägarna att översätta kundens oljebehov till de nyare märken som fanns. Men det är sånt som, förstår vi, bara är bara roligt att lära sig.
Här långt ner på Slottsgatan är det ju en massa olika företag och verkstäder, som håller till. Dessvärre låter kommunen vägarna förfalla. Det är illa eftersom i stort sett alla, som tar sig hit, ju är bilburna.
- Kommunen vet nog inte hur de vill ha det här området, säger Moniqa. De hävdar att Slottsgatan är fastighetsägarnas gata.
Idag dominerar industrin bland deras kunder, men visst känns den pågående nedmonteringen av. Ericsson var en storkund som ju helt försvunnit, snart är Cloetta också borta, och Danisco...
Lyckats öka
- Konstigt nog har vi ändå lyckats öka volymen. Men det går ju åt allt mindre smörjmedel i de nya motorerna. Så någon framtidsbransch är det här väl inte, säger Tosse.
Fast roligt är det uppenbarligen, hela tiden. Och detta är ju också, märker man på direkten, ett ställe dit folk gärna kommer även utan något egentligt ärende. Bara för att kanske få sig en kopp kaffe, och prata bort en stund.
Likadant var det på bilverkstadens tid. Så blir det ju också lätt, när man så här glada och trevliga för jämnan.
Och att det skulle vara så kul och livat bland smörjoljor och lacknafta - det hade vi, medges villigt, inte den ringaste aning om.
Så jobbar vi med nyheter