"Så länge Saddam är i livet kommer att jag vara rädd"
NORRKÖPINGSaddam Hussein har skapat en nation av tystnad och skräck, av angivare och medlöpare. Även om hans regim nu fallit dröjer en skugga av fruktan kvar. Ashwak Alkinani i Norrköping vågar inte jubla - än.- Så länge han är i livet kommer jag att vara rädd, säger hon.
Ashwak Alkinani kommer från Irak jublar inte trots att Saddam Husseins regim fallit. "När så många oskyldiga kvinnor och barn dödats kan man inte glädjas", säger hon. FOTO: JANNE FORSBY
Foto: Fotograf saknas!
Trots glädjescener från Bagdad som visas i teve, där människor gör V-tecken på gatorna, finns fortfarande en rad frågor och fruktan för tyrannen kvar.
Inte bara kurderna, utan även shiamuslimer, som Ashwak och Jafar är, har förföljts hårt i Irak. Och Ashwak och Jafar plågas fortfarande av minnen från sitt tidigare hemland.
<b>Flydde från Karbala</b>
Ashwak gick sista året på gymnasiet i hemstaden Karbala när hon flydde i mitten av 90-talet.
- En dag kom män från baathpartiet kom till min flickskolan och tvingade oss att ta av sjalarna från ansiktena. Vi utsattes för sådant som flickor kan utsättas för..., berättar Ashwak och tystnar.
Hon fruktade att de skulle fängslas och gick därför inte tillbaka utan gömde sig och lyckades efter några månader fly till Jordanien.
- Många flickor har försvunnit och familjerna vet inte var de är. Släktingar, grannar och vänner till mig har fängslats.
<b>För mycket lidande och död</b>
- Jag har sett för mycket lidande och död. Det sitter här i mitt hjärta, säger hon och håller den högra handen mot hjärtat.
I drömmar kommer minnesbilder tillbaka och varje gång Ashwak hör en polisbil hoppar hon till i skräck av ljudet.
- Vissa upplevelser känns som de hände för tio minuter sedan, men det är många år sedan. Det som händer nu gör att vi mår sämre. Därför klarar jag inte av att titta på teve, säger hon.
<b>Barnen i Bagdad</b>
- Nu tänker jag på barnen i Bagdad. Vad händer med dem som nu får uppleva kriget? Jag får medicin för att må bättre fysiskt och psykiskt, men den hjälpen får de inte i Irak.
Under krigets fyra första dagar hade familjen kontakt med släktingarna i Karbala, men nu är telemasten förstörd, berättar de.
- Vi försökte ringa igår (läs i förrgår), men kom inte fram, berättar Ashwak.
Men teven har ändå varit påslagen i hemmet. Jafar har följt nyheterna på många olika kanaler under nästan alla dygnets vakna timmar.
- Jag har vaknat vid tvåtiden på natten och hört honom slå på teveapparaten, säger Ashwak.
Jafar tvingades ut i kriget mot Iran, där han blev kvar i sex år. I dag träffar han regelbundet en kurator och får hjälp att bearbeta sina upplevelser.
- När jag ser på teve känns det som jag är där, säger han.
<b>Glöm inte sammanhanget</b>
När bilder flimrar förbi i teven av personer som plundrar palats och kontor i Bagdad får sammanhanget inte glömmas bort, understryker Jafar Baker Muhammed.
- Man ska hålla i minnet att befolkningen levt som djur i tio år. De har utsatts för hungersnöd och tänker bara på att överleva och ge sina barn mat, säger han.
- Vi vill ha bort Saddam Hussein, men inte på det sätt som nu skett, inte genom att bomba ett land. Jag önskar att USA kunnat komma åt honom på något annat sätt, genom att leja en mördare.
<b>Saddam lever</b>
Ashwak och Jafar känner sig inte säkra på att Saddam Hussein och hans söner är borta från maktscenen i Irak och de känner stark oro för vad som kommer att ske i framtiden.
- Jag tror inte att Saddam är död och jag är rädd att han tar tillbaka makten. Det går heller inte att glädjas när så många oskyldiga kvinnor och barn har dödats, säger Ashwak.
De hoppas på fred och demokrati men känner ingen tilltro till USA.
<b>Som en bra pappa</b>
Att USA inte stöttade shiiternas revolt efter Kuwaitkriget har de inte glömt. De tror inte på att Jay Garner kommer att ansvara för styret i Irak i två års tid.
- När britterna tog makten i landet 1914 varade det i 40 år. Jag hoppas att USA släpper Irak efter två år, men jag tror inte att de gör det, säger Jafar.
- Det vi hoppas på är demokrati och en god president, som är som en bra pappa.
Så jobbar vi med nyheter