Så formar vi våra barn

- Vi har ingen rätt att lura våra barn på halva livet genom att fostra dem i de roller som vi gör. Jag vill att föräldrarna uppmuntrar sina döttrar att slå frivarv i brännboll, med det runda slagträet. Och att sönerna får veta att det är okej att hålla sina mammor i handen när de går till affären, säger Ingemar Gens.
Med humor och en rad konkreta exempel, bland annat från sitt jämställdhetsarbete på den uppmärksammade förskolan Tittmyran i Gävle, föreläste han på måndagskvällen för pedagoger inom förskola och skola. Det handlade om de könsroller som gör att flickor blir kvinnor och pojkar blir män.

Råd till föräldrar
- Det första en förälder får veta när barnet föds är om det är en flicka eller pojke. För barnet spelar det egentligen ingen roll, men vi vill veta det, säger han.
Ingemar vill ge två viktiga råd till föräldrar. Det första är att flickors nej ska respekteras och vara lika villkorslöst som pojkarnas. Ofta uppmanas flickor att lyda mamma, mer än pojkarna. Råd nummer två är att även pojkarna ska få rätt till ett rikt språk och det kan de få genom att föräldrarna talar med dem, så som de resonerar med flickorna.
Redan i vaggan beskrivs flickor som mer finlemmade, lättare och mindre vakna än pojkar. De utmålas istället som vakna, grövre och tyngre. Ingemar Gens berättar att han har spelat upp ett spädbarnskrik och ställt frågan "Varför skriker flickan?" fått svaret: "Hon är ledsen." När han istället utgått från att det är ett pojkskrik har han fått höra: "Han är arg."
- Vad kan man vara arg på som nyfödd? frågar han retsamt.
95 procent av de svenska barnen idag fostras av en kvinna. En enkät bland svenska barn, gjord 1996, visar att det är mammorna som bestämmer i hemmen.
En undersökning som LO gjort bland sina medlemmar visar samtidigt att fyra av fem män vill ha mer tid för sina barn. En liknande undersökning i Norge visar att alla män vill ägna mer tid åt sina barn. På följdfrågan varför de inte gör det svarar de flesta att de inte riktigt vet hur det ska gå till.

Kvinnor tryggare fostrare
- Kvinnorna är tryggare i rollen som fostrare, eftersom de tränat detta väldigt hårt. Men för att få en förändring måste männen in och fostra barnen.
- Men handlar det om att män inte vill fostra sina barn, eller kvinnor som inte vill släppa ansvaret? Jag har hört kvinnor som kommit till mina föredrag som sagt: "Jag kunde komma i kväll - för min man är barnvakt"! De säger så, när han tar hand om sina egna barn...
Historiskt har männens roll i barnuppfostran varit som bestraffare. Förr var det männen som slog barnen med rottingen. I dag är det männen som får ta hand om de besvärligaste eleverna i specialklasserna.
- När kvinnorna står maktlösa inför sina söner tas männen in. En stor karl som kan klappa till den lille i huvudet, eller nåt.
När några pojkar i en högstadieskola i en Stockholmsförort välte skåp och satte igång brandlarmet tog skolan in securitasvakter.
- Men vad ska pojkarna tänka? "När jag gick i högstadiet var skolan tvungen att ta dit Securitas"? Om skolpersonalen varit lyhörd hade de istället sett att det betydde "se mig!"
- Pojkarna tillskrivs makt. De tar den inte, understryker Ingemar. Men makten är osynlig för innehavaren.

Kontakt med publiken
Ingemar berättar hur han själv kommit hem efter att tonårssonen varit ensam hemma i lägenheten i tre dagar.
- Ni kan gissa hur det såg ut - ja, just det. Skitigt, smuligt och diskhögar i köket. Klockan är sex och jag måste fixa middag, medan sonen hänger i sitt rum. Jag diskar, börjar med maten. Men så ropar han: "Kom hit ett tag!" Vad tror ni jag gör?
- Du lyder honom och går dit! svarar publiken.
Så håller Ingemar Gens kontakten med publiken under hela föredraget. Han bollar frågor till den, håller den vaken, får den att skratta igenkännande. Han bjuder på sig själv genom att exemplifiera med sina egna misstag.
- Ja, jag går genast dit och frågar vad han vill, samtidigt som han får en utskällning, fortsätter Ingemar. Men hade jag tänkt efter bättre och försökt få en förändring borde jag ha pratat med honom först kanske plockat i ordning tillsammans med honom och sedan kunde vi ha lagat middag ihop.
Han ger ytterligare ett exempel om en förskollärare som suckar till pojken: "Tänk att du aldrig kan lära dig att duka".

Gör vad som förväntas
- Men då gör ju pojken bara vad som förväntas av honom. Och den som säger det borde inte ens bli besviken. Han är ju en icke-dukare, det uttrycker ett statiskt tillstånd. Medan flickorna ses som mer utvecklingsbara. Det är bara flickorna som fostras. Pojkarna får klara sig själva på ett annat sätt, säger Ingemar Gens.
När pojkarna demonstrerar makt är det gentemot varandra till exempel genom tydliga lekar som "herre på täppan".
- Men även att dra en flicka i håret är bara intressant om killkompisarna ser, annars är det en tom gest för pojken.
Seminariet med Ingemar Gens var ett i raden av seminarier för pedagoger inom skola och förskola och arrangerades av Lärarförbundet i samarbete med Arbetets museum. Seminarieserien pågår i anslutning till museets utställning "Kön, makt och syterskap".

Information till våra läsare

Så formar vi våra barn