Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Rivningshotet en myt

Det finns sedan decennier en myt om att industrilanskapet skulle rivas men att det tydligen räddades i sista stund. Bakom myten finns att det ju revs kvartersvis i Norrköping och att det skulle bli likadant av bara farten i industrilandskapet. Det styrande politikerna anklagades för passivitet i bevarandefrågan och de vaknade inte upp förrän i slutet av 1980-talet och började tänka på nyanvändning.

Norrköping2009-10-03 03:00
Stig Sundström
Så här beskrivs hotet mot det storindustriella arvet i olika skrifter: Holmen - en resa i fyra sekel, från 2009: Hela kvarter i Norrköping låg avrivna. Här och där fri sikt genom nära nog hela stan. Norrköpingsborna var luttrade och något ifrågasättande av rivningsplanerna fanns knappast. Det var nära nog att man lyckats i uppsåtet att utplåna också industrilandskapet".Norrköpings historia 1900-talet från 2000: "Tuppen revs -uppströms stod husen kvar eftersom de fortfarande användes av olika företag. Men när Holmen flyttade ut 1977-1986 ställdes industrilandskapets existens på sin spets. Skulle man riva eller bevara".Textilen som försvann, 1986: " I början av 1970-talet räknade man allmänt med att man skulle vara tvungen att riva det mesta av fabrikerna. Rivningshotet förstärktes av att det under 1960-talet revs många kvarter i Norrköpings innerstad".Efter alla nedläggningar textil från Drags 1954, Nyborgs 1956, Max Hellman, Thörnell & Ringström m fl 1960-talet blev inget tillfälle att riva. Det blev nya verksamheter överallt. Inte heller efter flaggskeppet Yfa 1 april 1970 fanns rivningshot. De flesta fabrikerna, ägda av Holmen, fick nya hyresgäster.Varför revs det då i Norrköpings centrum? Ett bärande svar är att där fanns ett av landets sämsta bostadsbestånd."Övervägande del av det som revs var hus med trånga, risiga lägenheter, dass på gården och vattenledningar som frös sönder på vintern. Gårdshusen skymdes av högre hus utmed gatorna. Fastighetsägarna, ibland 20-30 stycken i kvarteren, gjorde inget åt sina ruttnande hus, sög bara ut hyror in i det allra sista. Rivningarna där var inget att skämmas för.Såg skilllnad
Stans styrande såg skillnad. Fabrikerna var väl inte alla så vackra, varken in-eller utvändigt, men rivningsmotiv som i city fanns inte. De var redan vana med att se fabriker få ny användning. De gamla komplexen sågs ha skönhetsvärden. Husen hängde ihop med Strömmen. Folk gillade vyerna mellan de väldiga strömväggarna. Redan under tidigt 1960-tal väckte nedgången i textilen tankar om hur det industrikulturella arvet skulle kunna tas om hand. 1970 tillsattes kulturmiljökommittén för att röna ut detta. Bland ledamöterna var stadsarkitekten Sven Tynelius och vice stadsarkitekten Johannes Strömberg, två tjänstemän med utmejslat intresse för stadsmiljö och husbevarande. I flera inventeringar skulle kommittén kartlägga värdefulla hus och miljöer. Efter några år kom det här beskedet "Strömmens vattensystem från Drags till Spången klassas som märklig miljö". Det var en bedömning som både politikerna och Holmen kände tillfredsställelse över.Brand
Redan i mitten av 1970-talet blev Norrköping berömt både nationellt och internationellt för sina åtgärder. Riksantikvarieämbetet tog hit utländska gäster och visade.Två omfattande rapporter, en för västra delen och senare östra delen av industrilanskapet gavs ut.1981 var det internationellt byggnadsvårdsår och åter stod Norrköpings arbete i blickpunkten.Var fanns de som i berömmandets år skulle våga riva? -Vi ska inte sitta som stora fastighetsförvaltare sade Holmendirektören Lars Thermaenius och sålde därefter 1980 Gryts och Yfas fabriker till flera provinsbanker och länsförsäkringsbolag. De hade fastighetsbolaget Fortet ihop. Finansmannen Anders Wall och popgruppen ABBA skulle också haft ett hörn av Fortet.Kommunen med kommunalrådet Rune Rosenqvist fick försäkringar om att de nya ägarna skulle förädla fastigheterna med varsam hand. När Holmen 1981 sålde Drags till Riksbyggen gällde samma sak. Några år efter drabbades ett av Dragshusen av brand med följd av viss rivning.Nobbade stöd
Det här året kom den borgerlige kulturministern Jan-Erik Wikström till industrilandskapet. Han krävde att kommunen skulle ta ansvar för bevarandet av det viktiga kulturhistoriska området. Men pengar till stöd kunde det inte bli tal om. Kommunen får klara det själv. Det gällde icke föraktliga investeringar.1984 lämnades en sista rapport i bevarandefrågorna, 30 år efter Drags nedläggning och landskapet var fortfarande lika ohotat som då.Trots att Holmen ännu inte lämnat pappersbrukets område bärjade kommunen i slutet av 1970-talet planera för Stadsmuseum. Det invigdes 1981. Från 1983 är första signalen från kulturnämnden utsänd om att fabrikerna vid hästskodammen möjligen kunde användas till konserthus. Sedan köpte kommunen Laxholmen/Strykjärnet och LO och KF engagerades i förberedandet av Arbetets museum.I den här högintressanta delen av industrilandskapet skaffade sig sålunda kommunen gott fotfäste långt innan pappersbruket upphörde 1986. Kommunen hade lämnat klara uttryck för bevarandet av landskapet.Sion mäktade inte
I september 1988 sålde Holmen alla sina fastigheter i och kring pappersbruket. Holmenbyggarna, Lundberg och Siab, var köpare. En vecka senare bekantgjordes ett avtal mellan dem och den ovanliga konstellationen Norrköpings kommun och Sionförsamlingen. Sion ville ha nya församlingslokaler. Parterna enades om att låta arkitekttävlingens första- och andrapristagare om möjligt få ihop ett konserthus utifrån tankar i tävlingsförslagen. Ett år efter att Sion lovat samverkan med kommunen hoppade församlingen av. Det blev för dyrt för dem. 1994 spelade ändå SoN upp vid Strömmen. Lanskapets fortlevnad har haft en kontinuerlig följd där fabriker stegvis lockat till sig alltmer kvalificerade verksamheter. Det gäller hela industrilandskapet. Avgörande för takten har varit datum för fabrikernas försäljning. Dess dörrar har alltid stängts för rivare om sådana funnits? Det långa värnandet av industrilandskapet med hela området runt Strömmen visar, det bildandet mötet mellan stans industrihistoria och framtiden.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping