Rebecka Le Moine har inte ens hunnit packa upp flyttlådorna då Folkbladet får ett samtal med henne.
– Det känns helt underbart att vara här. Norrköping är en väldigt vacker stad, jag älskar Strömmen som går igenom. Nu hamnar jag lite närmare Stockholm också, säger Rebecka Le Moine som tidigare bott flera år i Linköping.
Det var i Linköping hon först kom in på den politiska banan. Intresset för natur har funnits med sedan uppväxten i de småländska skogarna och ledde till att hon utbildade sig till biolog. Under studierna på universitetet insåg hon att det inte var kunskapen om miljöproblemen som fattades – utan den politiska viljan att göra något åt dem.
– Det finns så otroligt mycket bra folk och krav från miljörörelsen, men det tar stopp någonstans när det ska in i politiken. Då insåg jag att man måste in och närma sig de beslutsfattande rummen.
Hon kom in i riskdagen i senaste valet, hösten 2018. Miljöpartiet backade då och fick endast 4,41 procent av rösterna, vilket innebar 16 mandat.
Nu när du blivit riksdagsledamot, känner du att du kan göra någon skillnad?
– Det är jätteviktigt att opinionsbilda och tänka längre än en mandatperiod. Jag brukar ofta tänka på hur det kommer se ut om hundra eller tusen år. De här besluten vi tar nu är en del av det, men också de visioner vi sprider om hur det kan se ut.
För Rebecka Le Moine är det visionen om att naturen ska ha rättigheter hon vill sprida. Precis som personer och företag har juridiska rättigheter, vill hon att även att djur och natur ska ha det.
– Att djur eller natur inte kan tala hindrar inte det. Talan kan ju föras av någon annan, precis som vi idag gör för barn. Vi kan också börja företräda naturens bästa.
Lokalt är det frågan om Vättern som engagerar. En annan aktuell lokal fråga är det nyetablerade vargreviret i länet, där Länsstyrelsen nyligen tillät skyddsjakt efter att flera boskapsdjur attackerats. Vad tycker hon om det?
– Som en sista utväg är varken jag eller Miljöpartiet emot skyddsjakt. Men den skyddsjakt som varit nu är under all kritik. Det blev en kollektiv bestraffning på hela vargflocken, man visste inte vilken varg som rivit djuren. Dessutom fanns det valpar och det verkar som att de skjutit mamman – det kan i värsta fall betyda att man upplöser hela reviret. För mig är det en stolthet att ha ett vargrevir i Östergötland.